ECT är en behandling som används vid svår depression. Den innebär en medveten framkallning av ett epileptiskt anfall genom att en svag elektrisk ström leds mellan två elektroder som placeras på patientens huvud. Patienten är nedsövd och ges muskelavslappnande medel för att reducera de fysiska reaktionerna på anfallet.

ECT används vid behandling av svår depressiv sjukdom och kan vara livräddande, eftersom den verkar snabbare än medicinsk behandling. Ju fler typiska drag av depression, desto större är möjligheterna för bra gensvar med ECT. Den är särskilt effektiv vid behandling av depression med psykotiska drag. Den används även vid behandling av särskilda typer av schizofreni och vid mani. Det är nödvändigt att fortsätta medicinsk behandling med anti-depressiva medel efter en lyckosam ECT-behandling.

Frågan om riskerna med ECT är mycket kontroversiella. Många experter har traditionellt hävdat att det är en säker och ofarlig metod, men sedan har det kommit fram nyare studier som tyder på att patienter får minnesförlust och andra oönskade psykiska förändringar, särskilt för kvinnor och äldre människor. Trots att anhängare av ECT hävdat att ECT framförallt är bra för att förebygga självmord, finns det nyare studier som tyder på att självmordsrisken istället ökar efter ECT-behandling. Trots riskerna gör många experter bedömningen att vid svåra depressioner, och när inget annat hjälper, är det motiverat att använda ECT, eftersom ECT ofta är en så effektiv metod att behandla svåra depressioner.

Risken för dödsfall anges vara lika stor som vid vanlig narkos vid mindre kirurgiska ingrepp (två dödsfall per 100 000 behandlingar).