Fel! Alla pediatriska och psykologiska eller psykiatriska organisationer accepterar ADHD. Faktum är att den är den vanligaste mentala funktionsstörningen bland barn och ungdomar.

Vissa människor säger att ADHD inte någon riktig funktionsstörning, eftersom forskare inte kan hitta någon orsak till den. Barnens hyperaktiva beteende skulle då vara mer eller mindre "normalt" som "myror i byxan" eller tecken på dåligt föräldraskap eller skoltrötthet. Dessa barn kunde vara stimulusdrivna på grund av en förändring i omgivningen som för mycket TV-tittande eller brist på uppmärksamhet från föräldrarna.

En av dessa opponenter är Thomas Armstrong. Han menar att ADHD är en funktionsstörning som inte kan identifieras på samma sätt som polio, hjärtsjukdom eller andra legitima sjukdomar. Men diagnoser för psykologiska problem eller psykiska sjukdomar som depression, ångeststörningar eller demens baseras inte på laboratorietest. Dr Russel Barkley, en berömd ADHD-expert, förklarar att det finns inga sådana test för huvudvärk, multipel skleros eller Alzheimers. Vi skulle utesluta nästan alla mentala störningar om vi endast skulle diagnostisera eller behandla "sjukdomar" med ett enkelt laboratorietest.

Emellertid finns det övertygande bevis för en biologisk sårbarhet för ADHD. Epidemiologiska bevis visar på att ADHD har en kraftfull genetisk komponent. Forskare vid universitetet i Colorado har funnit att ett barn vars identiska tvilling har ADHD löper mellan elva och arton gånger högre risk att drabbas av det än andra syskon. Genetik är ett särskilt intresseområde inom ADHD-forskningen. Forskare har identifierat flera möjliga gener som påverkar symptomen samt hur svår störningen är.