Kritiska kommentarer mot överviktiga

Hur handskas jag med kritik? Jag känner mig mobbad för att jag är tjock? Jag är 29 år gammal och väger 110 kilo. Jag har i flera år försökt att gå ner i vikt. Jag har prövat många olika kurer och metoder, men jag har inte lyckats. Jag skulle vilja berätta om några saker som hänt mig. En gång gick jag ut på dans. Jag bjöd upp en kille, men han avvisade mig föraktfullt genom att säga: "Jag gillar inte att flytta möbler". En annan gång hade någon av mina arbetskamrater, vem vet jag inte, lagt en bok på mitt skrivbord med bantningsråd. En tredje gång när jag var ute och promenerade sprang några småpojkar efter mig och ropade "nöff, nöff" för att ange att de tyckte jag var som en gris! Alla gångerna blev jag väldigt ledsen och upprörd. Effekten blev att jag åt ännu mer för att trösta mig. Måste vi överviktiga leva med alla dessa förolämpningar, som bara gör det ännu värre för oss? När någon människa har sjukdomar, brukar andra vara vänliga och förstående, men oss överviktiga ska man driva med och förfölja istället. Måste det vara så? Jag är rädd för att gå hemifrån, för att jag alltid riskerar att bli förolämpad av någon människa. Men ska det verkligen vara så, att vi överviktiga inte ska våga visa oss för andra människor?

Om folk beter sig som du berättar, så är det viktigt att du tänker på att det faktiskt är de som har burit sig illa åt, inte du själv. Den som borde må dåligt är den som på detta sätt varit elak mot dig!

Om det händer igen att någon är elak mot dig, försök då att känna förakt för denna människas dåliga beteende. Tänk att den här personen måste komma från ett dåligt hem där han inte fått lära sig att uppföra sig.

Om du får kritik, så ska du inte avvisa kritiken, men inte heller svälja den och tro att den andre har helt rätt och du har fel. Utan du ska försöka tänka igenom situationen, tänka efter om det ligger något i kritiken som du kan ta till dig och lära dig något av. Det hjälper dig inte om du känner dig som en värdelös människa, som andra har rätt att ge sig på. Det hjälper dig inte heller om du i trots bara gör precis tvärtom. Det som hjälper är om du lugnt och sakligt försöker tänka igenom saken och komma fram till vad du själv tycker är riktigt och vad du själv vill, och sedan försöker handla efter det du själv kommit fram till.

Om du blir förolämpad, känn efter hur du känner det. Var inte rädd för att bli arg, om du tycker att det är berättigat. En del människor blir arga när de blir förolämpade, andra blir ledsna. Det viktiga är att du känner efter hur just du känner det. Olika människor hanterar sina upprörda känslor på olika sätt. En del pratar ut om saken med en vän. Andra svarar med något elakt tillbaka. Det viktiga är inte hur du reagerar, utan att du överhuvudtaget känner efter hur det känns och att du reagerar. Gör du det, så blir det lättare att undvika att tröstäta.

Hitta på andra saker att göra för dig själv istället för att tröstäta. Tag ett varmt bad eller umgås med människor som tycker om dig eller köp hem blommor till dig själv. Upptäck livets oändliga möjligheter, istället för att låsa in dig i ett krampaktigt tröstätande. Gör listor över alla saker du tycker om att göra och använd dem som utgångspunkt för din livsplanering.

Det får absolut inte bli så att du inte vågar gå ut, inte vågar vara aktiv, gå på gymnastik, börja simma, gå och dansa eller något annat du själv kommit fram till att du vill. Då låter du andra människor styra dig. Tänk istället efter vad du själv vill, handla efter det och acceptera de reaktioner det kan leda till. Det är ett känt förhållande att överviktiga är för mycket beroende av andra människors tyckanden, att de för lite handlar efter vad de själva vill och behöver och har kommit fram till.

En kvinna som hade börjat med regelbunden gymnastik berättade att hennes blodtryck sjunkit, så att hon inte behövde ta blodtryckssänkande medicin längre och att hon inte längre hade tendens till för höga sockervärden. Men hon hade inte gått ner i vikt, och därför kände hon sig misslyckad. Omgivningens förväntningar på henne var alltså så stora att hon kände sig misslyckad, trots att hon ju faktiskt lyckats så bra med sin gymnastik. Dessa känslor av att aldrig känna att man duger till något, om man inte lever upp till ideal som man inte klarar av, är väldigt destruktiva. Var glad över det du kan åstadkomma istället för att vara ledsen över det du inte lyckas uppnå. Sätt realistiska mål för dig själv, mål som du själv kan stå för och tror att du kan klara. Känn dig sedan nöjd om du uppnår de målen, även om de inte går lika långt som vissa andra människors extrema slankhetsideal.