Jag är en tjej på 16 år. Förut så hade jag väldigt bra självförtroende men nu så vågar jag knappt visa mig ute. Mina föräldrar går inte att prata med längre. De svarar som en kompis som inte har tid eller lust att bry sig. Nu har jag ingen att lita på och jag kan inte prata med nån för det slutar med att jag blir sårad. Pappa brukade vara en riktig "super dad" som helt och hållet engagerade sig i sina barn. Men han har börjat bete sig konstigt det senaste året: I somras var jag för tjock nu är jag för smal, att jag är stressad beror på att jag är lat, han gav mig så dåligt självförtroende att jag slutade vara den utåtriktade person jag var och sedan klagar han på att jag inte har några kompisar för att jag är så tråkig etc. Jag har flera gånger försökt inleda en djup konversation och få honom att förstå att jag vill tillbaka till hur det var förut, men han kommer med motargument och försvar istället för att inse att jag inte dömmer honom - jag vill bara få det utrett.
Ibland undrar jag vem som är den vuxna av oss två.
Vid en viss ålder växer man om sina föräldrar och blir klokare än vad de är. Detta inträffar vid olika tidpunkt i olika familjer.
Föräldrarna, som verkade så kunniga och färståndiga när man var liten, har plötsligt blivit ganska mediokra. Men det är nog snarare du som har vuxit än pappa som har krymt.
Top
Vorhergehende Anzeige
