Detta problem börjar oftast under adolescensen. Det medicinska uttrycket för denna typ av ångest är "paruresis". Dessa personer vill inte se sitt problem med att urinera på offentliga toaletter som ett symptom på ångest, utan menar snarare att deras problem beror på biologiska orsaker.

Till följd av den ångest eller det obehag som dessa personer upplever försöker de att undvika offentliga situationer överhuvudtaget, som till exempel att gå på restaurang, besöka sportevenemang eller att ta en promenad på stan. På detta sätt isoleras dessa människor, och försöker stanna hemma så mycket som möjligt. Allvarliga former av detta slags social fobi medför kraftig påverkan på personens arbete och familjeliv, och kan dessutom orsaka depression eller drogmissbruk som bieffekter.