Startsida | Sök | Bläddra | Diskutera | Fråga experten | Oläst | Logga in/ut | Om dig |
Fråga:
Varför är skilsmässor så vanliga? Vad är orsaken till äktenskaplig söndring och separationer?
Sammanfattning:
Pengar, sex och oförenlighet är fortfarande några primära orsaker till skilsmässor, men stress i arbetslivet är en ökande orsak.
Svar:
Varje år spricker 20.000 äktenskap och statistiken visar att skilsmässoantalet ökar år efter år. Även bland par som varit gifta bara några år har antalet skilsmässor ökat. Pengar, sex och oförenlighet är fortfarande några primära orsaker till skilsmässor bland alla åldrar och samhällsklasser. Arbetslivet krav, som leder till att det är svårt att kombinera familj och arbete, kan också ofta vara en orsak till skilsmässor. Arbetsuppgifterna kräver ofta en så stor insats att parförhållandet försummas. Andra hävdar dock att det inte är en ny form av slitningar som ligger bakom misslyckandena av så många äktenskap, men däremot en ny form av ovilja att tolerera de gamla slitningarna.
Förutom arbetslivets krav och stress är också jakten på lycka och kärlek en vanlig orsak till skilsmässor. Det positiva är att man inte är tvungen att stanna kvar i ett äktenskap där man möter oöverstigliga svårigheter. Det negativa är att jakten på den egna lyckan kan komma i främsta rummet, så att den blir viktigare än vardagen tillsammans med familjen och barnen.
Ur ett historiskt perspektiv kan man titta på detta och se att förr fanns försörjarfamiljen, där alla familjemedlemmar, främst ur ekonomisk synpunkt, var beroende av att familjen fungerade. Idag har vi däremot känslofamiljen, som lever tillsammans av kärlek. När kärleken tar slut flyttar man isär. Till skillnad från dåtidens familj, som arbetade tillsammans och levde nära varandra, är dagens familj dessutom ofta splittrad och tillbringar större delen av veckan på skilda håll. Försörjarfamiljens övergång till känslofamilj har resulterat i fler skilsmässor, men kanske även i färre olyckliga äktenskap. En skilsmässa är inte något lätt att gå igenom och det är viktigt att komma ihåg att man kan förändra vardagen i äktenskapet.
Hur ska man tänka om kärlek? Vad kan man kräva av en relation egentligen.
Kärlek och vänskap kräver samarbete och ansvar. I nära relationer prövas vår vilja att vara till för den andre, ärligt dela med oss av oss själva samt vår förmåga att förstå och förlåta vår partner och oss själva. Samarbete och uppoffringar är nödvändiga och det kan vara bra att göra klart för sig och varandra vad det är man vill bygga upp tillsammans. Det kan vara något att hålla fast vid då det uppstår slitningar.
Många gånger måste man också avstå från att låta sig styras av känsloimpulser och kortsiktigt tänkande vid de svårigheter som oundvikligen dyker upp. Det underlättar om man har inställningen att skydda sin partner från sina dåliga sidor.
Kärlek och vänskap är inte främst en känsla utan resultatet av en ansträngning att hålla ett löfte att respektera och möta den andres känslomässiga behov och avstå från det som sårar eller förargar.
De flesta av oss blir också barnsligt beroende, sårbara, egoistiskt krävande och hänsynslösa i vår strävan efter omedelbar tillfredställelse och total uppmärksamhet. Vuxen kärlek och vänskap kräver två självständiga människor som av fri vilja väljer att vara ömsesidigt beroende och att samarbeta för att skapa ett gott liv för varandra.
Många av oss tenderar att döda kärleken inom oss när beroendet blir för påtagligt och när vi upptäcker brister och oförmåga hos den andre att älska oss förbehållslöst hela tiden. Vi är mer inställda på att bli älskade än på att älska. Det är lättare att säga att vår egen bristande kärlek är den andres fel. Det vi egentligen gör är att satsa på att bli fruktade eller avskydda. Partnern kanske svarar med samma mynt. Det kan gå så långt att vi till slut finner att vi är gifta med vår värsta fiende.
Omedvetet kan vi välja partner utifrån dunkla motiv. Vi kan välja någon som vi tror oss kunna besegra, behärska och kontrollera, någon som vi tror vi kan förlora utan sorg, någon som påminner om en förälder, någon som vi skall ta hand om som ett barn eller själva bli omhändertagna av. När så förälskelsens förtrollning viker står vi där och undrar vad som hänt och känner oss lurade. Grodan blev inte till en prins. Beroendet av den andre blir till en boja. Vi kanske skiljer oss och upptäcker att vi gör om samma misstag.
Om du ger dig in i den ena olyckliga relationen efter den andra där du inte blir sedd och uppskattad, rent av föraktad och slagen eller om du inte alls vågar skaffa dig en relation kan det vara sviterna av att som barn aldrig ha blivit sedd som den du är, inte ha blivit mött i din värld utan hela tiden fått veta att andras tankar och känslor var det enda som räknades.
Omedveten avund spelar en stor roll i destruktionen av väldigt många relationer. Vi tillstår inte gärna vår avund ens inför oss själva. Utifrån omedveten avund nedvärderar vi och går till strids mot vår partner och dennes glädjeämnen, förmågor, vänner och möjligheter till dess partnern känner sitt liv urholkat av relationen och tröttnar. Vår egen förmåga att hitta rättmätiga förklaringar till vårt beteende är i det närmaste outtömlig.
Självtillräcklighet är ett vanligt motiv till att ha tillfälliga relationer. Man vill bevisa för sig själv att man inte är riktigt beroende och att alla är utbytbara. Ovilja att inse att livet innebär prövningar och att alla relationer kräver helhjärtad ansträngning ligger också bakom många otroheter. Man tycker helt enkelt att man har rätt att ha ett lätt liv.
Vuxen förhandling är lösningen på de flesta konflikter när de stormigaste känslorna lagt sig. Om du inte är villig till detta kan det hänga samman med att du hyser en illusion om att villkorslös kärlek är möjlig mellan vuxna människor.
För att kunna förhandla krävs att du förmår se konflikten också ur den andres perspektiv - att se dig själv och dina beteenden utifrån din väns eller kärestas behov och förutsättningar. Antar du den utmaningen växer du som människa samtidigt som det löser problem.
Ett säkert sätt att bli olycklig är att gräla för att du inte känner dig älskad. Du kan inte gräla fram en kärlek som inte finns där eller som gömt sig för dig. Möjligen kan du genom att själv älska och söka möta den andres behov locka fram den. Fokusera på hur du själv kan älska, ställ dig frågor om din egen generositet och vilja att vara till glädje för din partner i stället för att älta hans eller hennes tillkortakommanden.
Att gräla på någons karaktär är lika lönlöst som att vara arg på skorna för att du knutit dem för hårt! Om din käresta är slarvig, arrogant, dominant, obildad, framfusig eller hämmad så är det så. Det är du som har valt denna människa. Om än på dunkla bevekelsegrunder. Möjligen kan du med kyssar och väl formulerade konfrontation vid lämpligt tillfälle få honom eller henne att med tiden växa som människa - men det är ett långsiktigt projekt.
De mest olika personer kan dock mycket väl hitta sätt att leva tillsammans på. Ett par med väldigt skilda intressen åker till London, till exempel. Båda tycker om att resa, men det är olika saker med resandet som lockar. Om de är överens om att gå på olika håll under dagarna, behöver det inte innebära några kontroverser eller slitningar. Han kan mycket väl botanisera i musikaffärer medan hon går på museer. Bara de ser till att "stämma träff" varje dag och att det är kvalitet på den gemensamma tiden. Men att visa kärlek är förstås att ibland göra något som partnern gärna vill: "Jag shoppar gärna tillsammans med dig, eftersom du så gärna vill göra det." Vinsten av att följa med på teater som hon gärna vill kan för honom vara stor i andra avseenden. Alla relationer behöver underhållas, vattnas och gödslas. Alla par behöver gemensamma projekt. Barn, hund, golf, hus eller något annat. Det kan också vara sex. Problemen kommer när projekten försvinner.
Män och kvinnor är också olika biologiskt och har olika evolutionära ryggsäckar med sig. Det innebär att män och kvinnor fungerar olika. Generellt för män är att de växlar mellan att vilja känna närhet och att dra sig undan. Det beteendet har troligen sina evolutionära rötter från den tid då män gav sig ut på jakt för att skaffa mat för att sedan återvända hem till familjen. Medan kvinnorna och barnen levde nära varandra i små byar, försvann männen med jämna mellanrum ut på jakt igen. Idag är det andra saker männen drar sig undan till, t ex jobb, datorer osv. Det typiska är att de behöver få gå in i sin grotta ett tag, tills behovet och den starka längtan av närhet kommer tillbaka igen. Förstår man detta som kvinna behöver man inte längre bli förtvivlad eller ledsen då man märker att mannen drar sig undan. Det bästa rådet är att bara vänta vid dessa tillfällen. Vänta tills mannen blir tillgänglig från sin grotta igen och vill ha närhet.
Förvänta dig inte att din partner ska göra dig lycklig eller fylla ditt liv. Se till att ha egna intressen och kunna roa dig själv. Gläds istället åt det ni har tillsammans och gemensamt och vilket stöd det är att kunna ha tillgång till varandra då och då.