Barn, som vägrar att gå till skolan diagnosticeras ofta med ångeststörning som separationsångest, depression eller en kombination av dessa två. Detta kan kräva undervisande rådgivning, kognitivt orienterad psykoterapi och/eller medicinering.

Medicinering påbörjas inte i början av terapin. Antidepressiva övervägs endast om terapin inte verkar vara tillräcklig hjälp eller om barnet inte går till skolan under en lång period.

För barn med svår generaliserad ångest eller separationsångest respektive depression kan så kallade SSRIs (=selektiva serotonin upptagnings inhibitorer) vara ett alternativ. Dessa har under senare tid blivit mycket omdiskuterade och är inte fullt erkända som behandlingsform för skolfobi. Under professionell övervakning och som en del i en kombinerad psykoterapi och undervisande rådgivning/familjeterapi så kan de dock vara en effektiv hjälp. Benzodiazepin eller andra mediciner som lindrar ångest (som till en viss grad används av vuxna) bör inte brukas av barn.

Medverkan och samarbete av föräldrarna är förstås oumbärligt och en stor utmaning för familjen. Om alla (barn, föräldrar och skola) samarbetar så kan barn med dessa problem få effektiv hjälp.