Hos patienter med ångeststörningar är det vanligt med katastroftankar (tankar om det värsta som skulle kunna hända) och feltolkningar av kroppsliga symptom.

Exempel på vanliga tankar:

• Jag kommer att svimma

  Svaghetskänslor i kroppen, yrsel, skakningar eller förändringar i synen uppfattas som "bevis" för detta antagande.

  Hos en del av personer kan antagandet naturligtvis vara riktigt. En grundförutsättning för att svimma är en tydlig blodtryckssänkning och sänkt puls. Som dock de flesta patienter med ångest känner till gäller snarare motsatsen vid en ångestattack. En följd av stressreaktionen är nämligen att blodtrycket höjs och hjärtat slår snabbare. Även om det kan låta ganska drastiskt: skulle man faktiskt svimma och falla till marken så reagerar och anpassar sig kroppen på det. Det innebär att senast då man svimmar blir cirkulationen normal igen.

  Ofta handlar rädslan för att svimma snarare om en rädsla för att uppfattas annorlunda (t ex att uppfattas som berusad), eller en rädsla för att inte klara sig på egen hand utomhus och vara beroende av hjälp från främlingar.

  För diagnostik och behandling är det viktigt att ta reda på om patienten någon gång har svimmat eller "bara" är rädd för att det ska inträffa.

• Jag kommer snart att kräkas

  Då ett symptom på ångest kan vara illamående är en del patienter oroliga för att de ska kräkas. Ofta är personen inte rädd för just kräkningen utan snarare att han eller hon ska uppfattas negativt av omgivningen och därigenom bli medelpunkten för allas uppmärksamhet. Denna föreställning är vanlig bland personer med social ångest, sociala svårigheter eller blyghet.

• Jag kommer att få en stroke eller en hjärntumör. Jag kan drabbas av ett krampanfall

  Personer med ångest kan ibland vara rädda för att få olika kroppsliga sjukdomar. Sådana föreställningar uppkommer ofta i samband med att en nära anhörig eller vän lider av en svår kroppslig sjukdom, eller om personen t ex har sett ett program om någon svår sjukdom på TV.

  I dessa fall är det vanligt att helt ospecificerade kroppsliga symptom (t ex övergående krypningar, svaghetskänslor i armar eller fingrar, huvudvärk, synrubbningar) uppfattas som "bevis" för det egna insjuknandet.

  Det kan vara viktigt att utesluta kroppsliga orsaker innan den psykoterapeutiska behandlingen inleds. Tecken på neurologiska sjukdomar (t ex en hjärntumör) visar sig mycket tydligt genom enkla och korta kroppsliga undersökningar och intervjuer med patienten. I motsats till ångestpatientens uppfattning är det mycket tydliga och karakteristiska förändringar som hänger samman med neurologiska sjukdomar.

• Jag kvävs

  Om patienter med ångest känner en klump i halsen eller känner sig trång i halsen tror de att de inte längre ska få luft.

  En del patienter har andningssvårigheter till följd av t ex astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom. Hos flertalet patienter som upplever andningssvårigheter föreligger dock ingen lungsjukdom. Det handlar snarare om att en ångestattack eller stress kan förändra andningsmönstret så att personen andas snabbare och flackare. Den normala bukandningen ersätts av en ytligare bröstandning som egentligen bara är tänkt som reserv vid speciella krissituationer (t ex flykt). Subjektivt upplevs det som andnöd, ibland också som stick i hjärtat.

  Denna ytliga andning kan leda till hyperventilation, men man kan inte kvävas av den.

• Jag håller på att bli galen

  Ett ångesttillstånd är utan tvekan allt annat än angenämt och leder till osäkerhet hos patienten eftersom han eller hon upplever sitt eget beteende som oförutsägbart. Ångesten kan då upplevas som ett "bevis" för att man håller på att bli galen, men ur psykiatrisk synpunkt finns det inget stöd för det.