Borderline personlighetsstörning kännetecknas av en särskild känslighet för emotionella (känslomässiga) upplevelser.

En modell som används vid Dialektisk beteendeterapi (DBT) är den bio-psyko-sociala modellen.

Modellen visar ett samband mellan en medfödd sårbarhet (biologisk) och inlärningserfarenheter under uppväxten.

Det biologiska arvet ger en ökad reaktionskänslighet i det autonoma nervsystemet som i kombination med en ogynnsam miljö kan resultera i att borderline utvecklas. Den ökade reaktionskänsligheten medför att den som är predisponerad för borderline sannolikt är känsligare för faktorer i miljön som kan upplevas som att vara ogynnsamma.

Barn som inte har den medfödda känsligheten behöver inte utveckla borderline även om de växer upp under likadana omständigheter som det barn som utvecklar borderline.

Ett barn som utsätts för trauma iform av psykisk eller fysisk misshandel eller sexuella övergrepp kan förlora förtroendet för sina egna känslor och uppfattningar. Det gör att traumatiseringen leder till utsatthet och känslomässig känslighet.

Det gör att den som lider av borderline kan ha lärt sig att sätta sina egna känslor åt sidan eller att reagera extremt på situationer som uppfattas som farliga.