Först och främst skulle jag vilja ställa frågan VEM du vill eller kan hjälpa. Din pojkvän är kanske orolig för sin mamma och mår dåligt. Det finns självhjälpsgrupper och stödgrupper för anhöriga till missbrukare som kanske skulle vara ett stöd för honom. Jag antar att mamman i dagsläget inte har något verkligt intresse i en behandling. Utan vidare information är det också svårt att göra en bedömning. Ett regelbundet intag av lugnande medel, som ursprungligen har satts in vid en behandling av t ex sömnstörningar eller ångest, anses vanligtvis vara ett beroende av tabletter. Ett tydligt tecken på beroende är om det sker en tillvänjning och en ökning av dos.

Ofta har inte grundproblematiken utretts eller behandlats, dvs orsaken till att personen överhuvudtaget började medicinera. Det är vanligt att det finns en ångestproblematik i bakgrunden (t ex generaliserad ångeststörning eller traumatiska upplevelser), ibland också depressioner, smärtproblematik eller andra orsaker till inre oro och sömnstörningar.

Om patienten är motiverad är det möjligt att påbörja en behandling som syftar till att sätta ut preparaten stegvis. Det innebär att patienten minskar sitt tablettintag över tid samtidigt som hon erbjuds medicinering (t ex antidepressiva) och psykoterapeutisk hjälp mot ångest, depressioner eller sömnstörningar.

Det finns alltså möjligheter att hjälpa, men det förutsätter att patienten har insikt i sitt missbruk.