Källor och referenser för: Livskris

Fråga:

Jag tillbringar mina helger i ensamhet, ibland utan att tala med en enda människa. Maten blir min vän, och TV:n. Jag förstår inte varför jag väljer att äta istället för att gå ut och träffa folk. Nu kan jag i och för sig förstå det, när jag blivit tjock, men innan jag rasade upp så mycket i vikt, drog jag mig också undan. Jag vill bara gråta över mig själv. Efter arbetet går jag hem och äter. Det ger mig fruktansvärda samvetskval. Jag lägger mig i sängen och vräker i mig mackor, kakor och godis.

Varje kväll tänker jag att i morgon ska jag bli duktig och äta sallad i stället för onyttig mat, men på kvällen blir det likadant igen. Hjälp mig, vad ska jag göra!

Ibland drömmer jag om hur mitt liv skulle kunna vara annorlunda. Många har sagt att jag har ett vackert ansikte. Om jag inte vore så tjock, kunde jag vara omtyckt och omsvärmad, ha många vänner, vara uppvaktad, kunna leva ett underbart liv. Så fantiserar jag. Men kan mitt liv någonsin bli sådant, eller kommer jag för alltid att förbli instängd i detta fettberg? Finns hjälp mot min fetma och min livskris?

Källor, referenser:

1. Den personliga erfarenheten för Gunborg Palme, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, examinerad lärare i psykoterapi, examinerad alkoholterapeut.