Incest - sex med barn, helsyskon, personer i beroendeställning

Enligt Nationalencyklopedin är incest (latin incestus: oren, otuktig, äldre svenskt ord blodskam) en beteckning på sexualhandlingar mellan personer som är förenade med blodsband. Sexuellt umgänge med avkomling eller med helsyskon är enligt svensk brottsbalk straffbart. I ett historiskt perspektiv var de medeltida straffbestämmelserna om blodskam utformade efter kyrkans lära. Där betraktades sexuellt umgänge mellan dem som var besläktade med varandra intill fjärde led som blodskam i Sverige, med höga böter som följd. Under 1500-talet infördes till och med dödsstraff för blodskamsbrott och detta straff avskaffades inte förrän 1864.

Den äldsta och vanligaste icke religiösa anledningen till att man ser allvarligt på incest är att man vill undvika inavel med ökad risk för vissa genetiskt betingade sjukdomar. En invändning mot denna motivering är att incesttabu gäller både dem med blodsband och ingifta släktingar, samt att incest definieras mycket olika i olika kulturer.

Tidigare användes alltså ordet blodskam istället för incest för att betona det biologiska släktskapet mellan förövaren och offret. Det är emellertid inte tillräckligt att se incest som enbart ett genetiskt problem. Det är snarare de sociala än de biologiska banden som numera bestämmer reglerna för incesttabut. Detta gör att det även anses vara incest då en ställföreträdande förälder (t ex styvfader) utnyttjar ett barn (som står i en direkt beroenderelation till honom) sexuellt.