En person som lider av generaliserat ångestsyndrom (GAD: Generalized Anxiety Disorder) känner en ihållande och okontrollerbar ångest och oro över olika områden av livet. Alla människor oroar sig i viss utsträckning men i kontrast till vanlig oro är GAD starkare och mer ihållande, uppstår oftare och är svårare att kontrollera. Ångesten, oron eller de fysiska symptomen har dessutom betydande negativa konsekvenser för viktiga områden i livet, exempelvis socialt eller i arbetslivet.

Ångesten är svår att kontrollera och blir därför ett störningsmoment i alla delar av vardagen. Vuxna personer som lider av GAD ororar sig ofta över saker som åtagande på arbetet, ekonomin, familjemedlemmars hälsa, men också över småsaker som att bilen behöver repareras eller vardagsrummet tapetseras om. Barns ångest och oro kretsar mer kring hur bra eller dåligt de klarar av vissa prestationer eller sociala situationer, samt kring katastrofscenarier som jordbävningar eller kärnvapenkrig. Det är typiskt för detta ångestsyndrom att fokus hela tiden skiftar mellan olika orosmoment.

Hur tar sig GAD uttryck?

Med ångesten och oron följer symptom som rastlöshet eller en känsla av att vara på helspänn. Man kan också ha svårt att koncentrera sig, lätt bli irriterad och snabbt bli utmattad. Vidare kan man besväras av muskelspänningar och olika typer av sömnstörningar. För barn räcker det med att endast ett av dessa symptom är närvarande för att diagnosen GAD ska ställas.

De ovan nämnda symptomen kan också höra ihop med, eller leda till andra symptom. Exempelvis kan muskelspänningar leda till att personen får muskelvärk, muskelryckningar eller känner sig skakig. Även kroppsliga symptom kan följa (liknande de vid panikattacker) som muntorrhet, illamående, svettningar och svårigheter att svälja. Depressiva symptom, t ex nedstämdhet, nedsatt aktivitets- eller intressenivå eller aptitlöshet är också vanligt.

Dessutom förekommer GAD ofta tillsammans med andra diagnoser, som affektiva syndrom (exv depression, manodepressivitet), andra ångestsyndrom (t ex panikattacker eller social fobi) eller substansrelaterade syndrom (alkohol-, drog-, eller medicinberoende). GAD kan vara ett isolerat problem men de flesta har även en tidigare historia av något av de ovan nämnda problemområdena. Diagnosen GAD ställs dock inte om problemen helt och hållet kan förklaras med en eller flera andra diagnoser.

Studier visar att man i genomsnitt löper ungefär fem procents risk att någon gång under sin livstid drabbas av GAD, och syndromet har visat sig vara något vanligare bland kvinnor än bland män. För majoriteten av de drabbade börjar problemen i barndomen eller tonåren, men det är inte ovanligt att ångesten uppkommer även i senare skeden av livet. Ångest har visat sig ta sig olika uttryck i olika kulturer, varför det är viktigt att ha det kulturella sammanhanget i åtanke när man bedömer ångestproblematik.

Det antas finnas såväl biologiska som miljömässiga orsaker till GAD. Det innebär att delar av orsaken till GAD kan finnas i personens uppväxt, den kemiska sammansättnigen i hjärnan samt i personens nuvarande livssituation.

Vad finns det att göra?

Ångest är en väldigt kraftfull mänsklig känsla, vars ursprungssyfte är att fungera som varningssignal att vi snabbt måste handla och sätta oss i säkerhet. För en person med GAD fyller ångesten inte längre den funktionen. Ångesten har blivit en vardaglig ihållande obehagskänsla, såväl mentalt som kroppsligt. Resultatet blir att ångesten allt mer styr den drabbade personens liv, vilket leder till undvikande av allt fler situationer, tankar och ämnen. Detta är ett tydligt tecken på att ångesten måste börja ifrågasättas. Det här kan vara svårt att göra på egen hand, så det kan vara en god idé att söka professionell hjälp (exv psykolog, psykoterapeut eller läkare). En annan möjlighet som finns är att ta kontakt med en stöd-, eller annhöriggrupp i ditt närområde eller på internet.

För någon som lider av GAD går en stor del av tiden till ändlösa grubblerier, som ofta går i väldigt negativa banor och innehåller mycket katastroftänkande. Ett sätt att börja öva på att utmana sin ångest är att träna på att se en situation ur flera olika perspektiv. Det är bra att börja med en vardaglig och oladdad händelse för att senare kunna prova på svårare situationer, som t ex vad chefen tycker om en, eller hur det ska gå med nästa termins tentor. Personer som lider av GAD kan ofta ha ett stelt tänkande och ha svårt att se saker ur andras perspektiv, vilket talar för att det kan vara nödvändigt att få hjälp och vägledning i sitt arbete med ångesten.

En del av arbetet handlar om att lära sig hantera sina destruktiva grubblerier, men det räcker inte med att bara arbeta på det tankemässiga planet, utan man måste också undersöka i vilka situationer ångesten uppkommer, fokusera på vilka känslor som den väcker och se hur ångesten påverkar ens beteende.

Behandlingen för GAD består av terapi, men också av medicinering eller en kombination av båda två. Den vanligaste medicinen är SSRI-preparat, som är ångestreducerande genom att påverka serotonin-balansen i hjärnan. Dessa mediciner har visat sig ha relativt lindriga biverkningar. Det andra alternativet är benzodiazepiner, exempelvis Valium och Xanax. Dessa är lugnande medel som hjälper mot ångest, men de används ändå med försiktighet då de kan vara beroendeframkallande.

Vid vetenskapliga studier har kognitiv beteendeterapi visat sig vara effektiv och forskning talar för att närmare två tredjedelar av de som fått KBT-behandling upplever att deras liv förbättrats avsevärt. Generellt visar forskningen vidare att endast KBT är den mest effektiva behandlingsmetoden, sedan kommer KBT tillsammans med medicinering (kan vara lika effektivt men ha en högre återfallsprocent), och därefter kommer endast medicinering.

Behandling med gestaltterapi

Utöver detta kan även gestaltterapeutiska metoder leda till goda resultat. En sådan behandlingsmetod utövas av en inom området kunnig terapeut, och kan översiktligt beskrivas på följande sätt:

Patienten får ligga på dyscha eller en dyna på golvet. Han eller hon ombeds därefter sluta ögonen, gå in i sig själv och känna efter hur han/hon känner sig på djupet. Terapeuten ber patienten att försöka fånga känslan som finns i kroppen, överdriva och förvärra den, samt stanna kvar i den.

Personer som lider av GAD gör ofta stora ansträngningar för att undvika att släppa fram de obehagliga ångestkänslorna. Det gestaltterapeutiska arbetssättet syfter till att förmå patienten att konfronteras med sina obehagskänslor; lära sig hur de känns, var i kroppen de känns, samt hur de kan sätta ord på dem.

Gestaltterapi kan leda till snabba, dramatiska resultat, bland annat för personer som lider av ångest. Grundtanken är att bryta det undvikande mönstret och att konfrontera ångesten med full kraft. Genom att på detta sätt släppa fram sin ångest lär patienten känna den. Resultatet blir att ångesten genom konfrotationer neutraliseras, och därefter minskar eller försvinner helt.

Stegvis behandlingsöversikt med KBT

Följande är några steg som används inom kognitiv beteendeterapi, och leder till bättre kontroll över ångesten och oron.

• Fundera på, och skriv ned kring vilka områden och situationer som oron och ångesten rör sig mest. Skriv också ned vad du vill uppnå och vart du vill komma; vilka mål och delmål du har. Försök vara specifik och konkret, snarare än allmän och abstrakt.
• Gör olika avslappningsövningar och träna på avslappningstekniker. Lär dig också att hitta lämpliga meditativa aktiviteter, exempelvis stilla meditation eller skogspromenader.
• Undersök vad som sätter igång ångesten. Var uppmärksam och anteckna dina så kallade triggers (tankar, händelser och situationer), och skatta också hur kraftig ångesten är vid olika tillfällen (på en skala från 0 till 100).
• Lär dig uppmärksamma och utmana klassiska tankefällor. Ett exempel på en tankefälla är övergeneralisering. En person som övergeneraliserar drar slutsatsen, efter att blivit nobbad på dansgolvet, att hon aldrig kommer att träffa en man. Ett annat exempel är katastroftänkande, vilket karaktäriseras av att man ständigt utgår ifrån att det värsta kommer att inträffa. Ytterligare ett annat exempel är selektiv perception, vilket innebär att man bara uppmärksammar saker i sin omgivning som bekräftar ens oro.
• Bryt det beteende som ångesten driver dig till. Ofta reduceras ångest genom olika typer av undvikande beteende. Därför kan man ta sig an ångesten genom att angripa kopplingen mellan just undvikande och ångest. Det kan handla om att lämna huset, att bjuda ut någon, att söka ett intressant jobb eller att säga ifrån, trots att ångesten uppmanar en att låta bli.
• Planera in särskilda stunder då du ägnar dig åt ångesten och oron. Ungefär en halvtimme om dagen, ej i anslutning till sänggåendet, kan vara lagom. Under den tiden ska du vara ostörd och helt och hållet släppa fram all oro och ångest. Detta leder till att du lär dig hur just dina orostankar ser ut, men syftet är också att avdramatisera ångesten genom att möta den öga mot öga. Vidare bör du också inrätta vissa frizoner, tillfällen och situationer som hålls helt fria från ångest och oro.
• Öva dig på att bli bättre på realistisk tidsplanering. Öva dig också på hantera och lösa problem, liksom på att rangordna problem efter prioritet.
• Lär dig släppa fram och upptäcka dina känslor. Personer som lider av GAD är ofta mer upptagna av sina grubblerier än av sina känslor. De kan hysa en överdriven rädsla för känslor och göra allt för att hålla dem på avstånd. Ett sätt att arbeta med känslor är att känna efter hur de känns i kroppen, när och varför de uppkommer, och öva på att sätta ord på dem.

Vad kan du göra som närstående?

Att leva nära inpå en person som lider av GAD kan vara både påfrestande och utmanande. Det är viktigt att försöka vara öppen och ärlig på ett respektfullt sätt. Tala om hur grubblerierna och ångesten påverkar dig och utgå ifrån dina egna känslor. Försök att bidra med nya perspektiv, tankesätt som utmanar de negativa tankegångarna, flexibilitet och kreativitet, men utan att vara överlägsen, dömande eller anklagande. Personer som lider av GAD har stort behov av stöd och hjälp från sin omgivning. Det är dock lätt hänt att närstående personers goda vilja leder till att de själva faller in i grubblerierna, genom att svara på ändlösa frågor eller genom att låta sig övertygas av den negativa livssynen; allt för att försöka lindra personens ångest och oro. Sannolikt leder det istället till att problemen befästs. Vad som bättre behövs är att inge motivation och hopp, understödja och uppmärksamma även de minsta positiva förbättringarna, samt uppmuntra och hjälpa till att söka hjälp om problemen är allt för svåra att hantera på egen hand.