w4h-liten Gratis medicinsk rådgivning om mental hälsa, psykologi, personlighetsstörningar, samlevnad, ångest, depression, känslomässiga övergrepp, missbruk, sexuella övergrepp, olika slags mentala sjukdomar m.m. Ej gratis rådgivning via telefon.
Start Sök Kategorier Forum Fråga experten Ännu ej läst Logga in/ut Mitt konto

Gratis medicinsk rådgivning om psykologiska problem

Bild av lyckliga människor
Mer än tusen svar på frågor om psykologi, mental hälsa, relationer och samlevnad, livets problem och frågor, skrivna av en grupp av experter utsedda av EU-kommissionen.

Intelligent frågebesvarande i naturligt språk
Skriv en kort sats eller fråga på enkel svenska (Obs: Våra svar är inte inriktade på somatisk medicin, alltså fysiska kroppsliga sjukdomar): hjälp
 Kategorier
ADHD Fobier På arbetet
Anorexia Humörsvängningar Relationer
Barnuppfostran Lev friskt Sex
Behandling Livet Stressymptom
Narkotika, Beroende Personlighet Sömnproblem
Bulimi Psykofarmaka Ångest, Panik, OCD
Depression Psykoterapi Övervikt
Alla menyer Alla svar Mera......
 
Sökmotor för alla svenska medicinska webbsajter

AKTUELLA DISKUSSIONER
23 Jul 14:48
Re: Är jag galen?
24 Feb 13:30
Fobier
26 Jun 01:24
Jobbigt i familjen
28 Feb 15:26
Re: Fobier

AKTUELLA FRÅGOR
24 Mar 16:54
Min 3 åriga son
05 Apr 15:11
Re: Min 3 åriga son
16 Apr 17:26
Människor som skadar djur
22 Apr 22:21
Re: Människor som skadar djur
SPRÅK
German flag
Deutsch
English flag
English
Greek flag
Farsi
Greek flag
Greek
Italian flag
Italiano
Polish flag
Polski
Finnish flag
Suomi
Swedish flag
Svenska
HON utvärderar och verifierar kvalitén hos mediciniska webbsajter. Symbolen till höger visar att HON har godkänt Web4Health. Vi förbinder oss att följa HON code principer. Verifiera här.
Varning: Dokumenten på denna webbplats visas enbart för information. Materialet är inte på något sätt avsett att ersätta professionell medicinsk undersökning och behandling av kvalificerad psykiater eller psykoterapeut. Materialet på denna webbplats kan inte och skall inte användas som underlag för beslut om diagnos eller behandling. Om du hittar något som inte stämmer, skriv till
Start Sök Kategorier Forum Fråga experten Ännu ej läst Logga in/ut Mitt konto

Webbplatskarta | Om oss | Kontakta oss | Medicinska experter | Tillsammans | Bli medlem | Externa utvärderingar | Skydd för ditt privatliv | Regler

Copyright Web4Health 2003-2012 Stockholm (Sverige), Lüneburg (Germany), Ioannina (Greece), Goes (Netherlands), Rimini (Italy)

Syftet med Web4Health är att ge gratis medicinsk rådgivning om mental hälsa, psykologi, personlighetsstörningar, samlevnad, ångest, depression, känslomässiga övergrepp, missbruk, sexuella övergrepp, olika slags mentala sjukdomar m.m.

Texten här nedanför är ett exempel ur vår databas. Texten byts ut var 30e minut.


Ensamma kvinnor (övergivna kvinnor) ; Pojkvänner som ger sig i väg ; Män som överger kvinnor - svar nr 2

Författare: Mattias Wide Westin, psykologistuderande.

Första versionen: 23 okt 2005. Senast ändrad: 20 aug 2008.

Fråga:

Jag har haft ett förhållande med en man i ett år nu. Men var tredje månad, när vår relations blivit som varmast, så ger han mig korgen och försvinner. Detta har hänt nu tre gånger, och han kan vara borta flera månader. Han säger att han blir klaustrofobis och känner sig fångad och inburad i en kista. Enda sättet att må bättre för honom är att he sig iväg. Är det någon sorts fobi?/ensamma kvinnor

Svar:

Web4Health har två svar på denna fråga, skrivna av olika specialister. Här är det andra svaret på samma fråga.

Tack för ditt brev.

Du frågar i ditt brev om din mans beteende beror på någon sorts fobi. Utifrån din korta berättelse är det svårt att uttala sig men det beteende du beskriver liknar ingen fobi jag känner till.

Vidare tolkar jag ditt brev som om du inte är nöjd med att han lämnar dig och tycker mig kunna utläsa en underförstådd fråga om vad du bör göra åt det.

Eftersom jag inte är insatt i er relation är det svårt att ge några direkta råd men jag kan ändå ge några allmänna tankar kring den situation du beskriver.

Självklart har alla människor ett behov av att vara ensamma och få möjlighet att utvecklas på egen hand. I en relation är det naturligtvis viktigt att man bejakar detta och ger varandra utrymme att växa.

Detta är dock inte samma sak som att komma och gå som man vill i en relation!

Om ni har en gemensam realtion så är det viktigt att ni kommer fram till gemensamma lösningar. När du skriver att din man "ger dig korgen och försvinner" låter det inte som om det är ert gemensamma beslut.

Det kanske fungerar för honom, särskilt eftersom det verkar som om han alltid kan komma tillbaka när det passar honom. För dig däremot verkar inte situationen vara hållbar, åtminstone inte i längden.

Jag tycker du ska fundera över om det är en sån här relation du vill ha. Och tänk inte bara på om du vill ha det nu, tänk längre.

Har du en önskan om att en gång bilda familj med den här mannen och skaffa barn? Hur skulle då hans betende att bara "ge sig iväg" fungera? Jag tror inte du bör förvänta dig att han ändrar sig bara för att ni skaffar barn. Och även om det naturligtvis kan hända, bör du fråga dig om du verkligen vågar chansa på det? Varför skulle det som får honom att känna sig "fångad" nu försvinna bara för ett att familjen utökades?

Du frågar i brevet om det är någon sorts fobi som får honom att lämna dig. Som jag först skrev så tror jag inte att det är det. Det gör däremot inte hans känslor av instängdhet och klaustrofobi mindre verkliga.

Men det som är viktig att komma ihåg är att även om "instängdheten" kan förklara varför han lämnar dig, så kan den inte försvara det.

Oavsett hur klaustrofobisk och inburad han känner sig så är han fortfarande ansvarig för sina handligar! Om jag är arg och slår någon på käften är det lika fel som om jag var glad när jag gjorde det. Valet är fortfarande mitt. Glöm inte att det är han själv som väljer att lämna dig på samma sätt som han väljer att komma tillbaka.

Jag tycker inte du bara ska sitta passiv och försöka förstå din man, självklart måste du försöka förstå honom men det räcker inte. Försök istället och ta tag i problemet så gott du kan och bli en aktiv deltagare i din egen relation.

Sen kan någon komma med invändningen att han kanske lämnar dig för gott om du börjar ställa krav. Visst kanske den risken finns, men frågan är då hur mycket er relation betydde för honom från första början? En relation mellan två presoner är väl till för att båda ska få ut något av den och må bra? Och om du vill förändra något för att uppnå just detta måste han kunna acceptera detta - annars är ju relationen bara till för honom!

Hur ska ni då göra?

Jag skriver ni för det här är inget du själv kan göra något åt. Eftersom ni har en gemensam relation så måste ni båda aktivt försöka komma fram till en gemensam lösning!

Jag tror att det första ni måste göra är att prata med varandra. Försök att berätta för varandra hur ni faktiskt känner och ta er tid att lyssna på vad den andra och försök förstå situationen från dennes perspektiv.

I ditt fall kan du försöka ta reda på vad det är som får honom att känna sig infångad? Går det kanske att lösa det på något mindre drastiskt sätt än att bara "försvinna".

Sen bör ni berätta för varandra vilka förväntningar ni har på er relation. Hur vill du att den ska vara och hur vill han att den ska vara? Tycker ni kanske helt olika?

Fundera också på vad relationen betyder för dig och vad betyder den för honom.

Försök att komma fram till en lösning som ni båda kan vara nöjda med. Det är viktigt att det inte bara blir den ena som får ge efter. En sådan lösning riskerar att "kosta mer än den smakar" och relationen blir mer en börda än en tillgång.

Om det är svårt att prata med varandra finns det familjerådgivare som kan hjälpa till. Sen kanske inte allt löses bara för att ni lyckats prata om det. Naturligtvis är det en sak att säga något och något helt annat att sen göra det, men jag tror att en öppen kommunikation är ett steg i rätt riktning mot en relation där man inte behöver "ta" sig utrymme utan istället kan "ge" det åt varandra.

Det är de råd jag kan ge. Nu kanske det ändå inte blir såhär. Kanske kommer ni inte fram till en lösning som är bra för er båda, eller också kanske ni tycker att "det inte finns något att prata om". Då tycker jag du bör du fråga dig om den här relationen faktiskt ger dig vad du vill ha? Är den fortfarande närande, trots att han då och då lämnar dig, eller är den mest tärande? I så fall bör du fundera på hur det skulle vara att lämna honom.

De flesta män jag känner har inte de här närhetsproblemen som du beskriver att din man har, men samtidigt så kanske just din man har andra kvaliteter som väger upp? Hur du ska göra måste du bestämma själv.

Sammanfattningsvis vill jag bara återigen trycka på vikten av att ni båda är aktiva. Sitt inte och vänta på att något ska förändras och bli bättre utan agera. Den största chansen att något ska hända är om någon faktiskt tar tag i det. Det är gemensamma relation, det är ert gemensamma ansvar! Försök få en relation som är tillfredställande för er båda.

Det är er gemensamma uppgift.

När det väl är gjort (eller inte gjort) är det upp till dig och bestämma om det är tillräckligt och det beslutet är ditt och enbart ditt.

Web4Health har två svar på denna fråga, skrivna av olika specialister. Här är det andra svaret på samma fråga.

Ytterligare information

Källor, referenser

Mera svar på frågor om psykologi och psykisk hälsa: Web4Health.

Annonser (ej via Google)

Leg. Psykolog,
Leg. Psykoterapeut
Gunborg Palme
Kognitiv, gestalt-, insiktsterapi. Stockholm nära Karlaplan.


Annonser via Google:


Annonser (ej via Google)

Familjerådgivning
www.palme.nu/parterapi/
Jag har hjälpt många
par att bli lyckliga igen!
Leg. psykolog
Leg. psykoterapeut
Gunborg Palme.

Lär dig göra datorspel
dsv.su.se/utbildning/alla-utbildningar/program
Gratis utbildning vid Stockholm Universitet
på både nybörjar- och mer avancerad nivå.