Vad det gäller spelberoende kan man urskilja tre olika faser:

Vinnarfasen : I inledningsfasen är spelandet bara ett trevligt sätt att fördriva tiden. Att spela är roligt, spännande och underhållande. Självkänlsan ökar och man känner sig fysiskt välmånde av att spela. Förluster berättigas. Spelaren vinner, förlorar, lånar, betalar tillbaka och lånar igen. De lånade pengarna används för att fortsätta spela.

Förlorarfasen : Spelaren börjar spela med lånade pengar. Pengarna kommer från sparkonton eller från banklån. Lånen hålls hemliga för föräldrar, parnters och andra famlijemedlemmar. Senare i den här fasen lånar spelaren av alla: familj, vänner, banken, företaget etc. Detta leder till konflikter och bråk. Spelaren lovar gång på gång att sluta spela och bryter löftena lika snabbt. I denna fas är det inte ovanligt att bli av med sitt jobb pga hög frånvaro eller bedrägeri. Skilsmässa och kontakt med polisen är inte heler ovanligt.

Desperata fasen : Spelandet blir en heltidssysselsättning. familj, jobb, ja allt får stå tillbaka för spelandet. En person med ett utvecklat spelberoende blir ofta även kriminell för att skaffa fram mer pengar. Optimismen hos den som spelar börjar nu dala. Rastlösheten sätter in, nervositeten ökar och ofta utvecklas även sömnproblem. I denna fas känner man sig både fysiskt och psykiskt utmattad, desperat och hopplös. Konsekvensen blir ofta att man blir isolerad, både socialt och psykologiskt.

Många som har ett utvecklat spelberoende är även beroende av andra substanser som tex alkohol som finns tillgängliga på de ställen och i de miljöer där spelande förekommer.