Sjukdomsframkallande faktorer i vår kultur

En kvinna berättade att hon var på bio med två tonårsflickor. Flickorna köpte stora påsar med snask i bio-foajen som de sedan åt under hela föreställningen. På restaurangen efteråt var de så mätta att de inte orkade få i sig en bit riktig mat. Filmen (Pearl Harbor) hade tre huvudroller. De två manliga huvudrollsinnehavarna verkade vara normalviktiga medan den kvinnliga huvudrollsinnehavaren var extremt smal, vilket också framhävdes många gånger i filmen. I filmen talades också om flygplan som var för feta och måste banta. Efter filmen talade flickorna om hur bra filmen var och hur vacker och underbar den kvinnliga huvudrollsinnehavaren var. De skulle vilja vara som hon.

Skräpmaten, som finns överallt omkring oss numera, konkurrerar ut den riktiga maten som barnen behöver for att bli friska och starka. Barnen kan inte motstå lockelsen från god och lättäten skräpmat till förmån som något så abstrakt som vitaminer, mineralämnen och aminosyror.

Samhällets budskap till dessa flickor är motsägelsefullt. Å ena sidan framhåller man ett extremt och onormalt smalhetsideal, å andra sidan lockar man med onyttig och fettbildande skräpmat. Det är inte konstigt att människor blir sjuka, när de utsätts för sådana motsägelsefulla budskap.

De skadliga budskapen vänder sig även till barn. De har inte förmåga att förstå de långsiktiga konsekvenserna av att ersätta näringrik mat med tomma kalorier.

Tonårsflickor är speciellt sårbara för den information som hela tiden väller över oss i massmedia att en åtråvärd kvinna är en supersmal kvinna. För att bli så smal som hjältinnan i filmen måste de flesta kvinnor utveckla en ätstörning. Även då kommer bara några få att lyckas bli verkligt smala. Övriga kommer att fastna i bulimia nervosa och kommer kanske ändå inte uppnå sitt supersmala ideal.

För att minska ätstörningar behöver samhället ändra sitt budskap, både när det gäller skräpmat och när det gäller smalhetsideal. Man kan jämföra med tobak, alkohol och droger. Där har samhället ändrat sitt budskap genom en kombination av opinionsändring och lagstiftning. Många länder har lagar som på olika sätt förbjuder eller begränsar reklam för tobak, alkohol och droger.

Om samhället framgångsrikt kan bekämpa tobaksrökning borde liknande metoder kunna användas ifråga om ätstörningar. En självsanering värd namnet verkar inte förekomma vad gäller ätstörningsframkallande påverkan i massmedia. Tydligen behöver samhället gripa in på något sätt om man vill förhindra att ätstörningarna ska förstöra livet för ständigt nya generationer unga kvinnor. Vad som skulle behövas är förbud mot att idealisera sjukligt smala kvinnor i massmedia och restriktioner mot utbud av skräpmat.