Inlärningssvårigheter verkar gå i arv. Ofta
har en av föräldrarna haft inlärningssvårigheter exempelvis
dyslexi (läs- och skrivsvårigheter), eller något annat
problem vad gäller ett specifikt område eller ämne. De kan
ha problem med att uppfatta och ta till sig information som ges skriftligt,
genom att lyssna, eller att räkna.
Det är ovanligt att ett specifikt inlärningsproblem är ett
direkt arv från föräldrarna, utan många olika
inlärningsproblematiska gener från flera håll i
släkten kan medföra att ett barn tar till sig någon eller
några av dessa och utvecklar inlärningssvårigheter eller
dyslexi. Om någon av föräldrarna har en ärftlig
hjärnskada är risken stor att barnet också
får det.
Ny forskning försöker identifiera den biologiska orsaken till
inlärningssvårigheter som dyslexi. Nya metoder som att titta
på hjärnan med olika röntgenapparater, för att se
vilka olika banor blodflödet i hjärnan har, kan man också
se om det finns något eller några områden som inte
får tillräckligt med stimulans. Man kan också se om det
finns något fel på strukturen av hjärnan eller
någon funktionsskada.
Det finns ett område i hjärnan som kallas temporalloben, det
är området vid den främre delen av pannan, och den
sträcker sig över både den högra och den
vänstra sidan av hjärnan. Hos människor med dyslexi har
man funnit att båda sidorna av området varit lika stora.
Människor som inte har dyslexi, där har man sett att den
vänstra sidan har varit betydligt större, på så
sätt utgår man ifrån att läs- och skrivcentrat i
hjärnan sitter på den vänstra sidan. En del forskare inom
detta område menar att inlärningssvårigheten kan vara
relaterad till denna skillnad mellan den högra och vänstra
sidan av den främre delen av hjärnan.
Mer forskning pågår om inlärningssvårigheter bland
barn. I framtiden kommer nog forskningen att hjälpa oss att
förstå hjärnans uppbyggnad av olika områden och
därmed kan lösningar och hjälpmedel utformas så att
man så optimalt och effektivt som möjligt kan hjälpa
dessa barn