Schizoid personlighetsstörning

Schizoid personlighetsstörning är vanligare bland män än bland kvinnor, men är sällan förekommande.

Personer med schizoid personlighetsstörning undviker i stor utsträckning alla typer av sociala situationer och uppvisar ett litet register av känslouttryck. Personerna är likgiltiga inför andras emotionella uttryck. De är inte intresserade av relationer med andra människor och förerdrar därför att göra saker på egen hand. Detta ointresse för relationer med andra kan leda till att de blir ointreserade även av sexuella relationer. Människor med schizoid personlighetsstörning lider oftast inte av sin störning och söker därför sällan hjälp.

Det är viktigt att göra en åtskillnad mellan Schizoid personlighetsstörning och schizotyp personlighetsstörning (mer)

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV

DSM-IV (diagnostisk och statistisk manual över psykiska sjukdomar, fjärde upplagan, mer) beskriver schizoid personlighetsstörning som:

Ett genomgående mönster av tillbakadragenhet från sociala situationer och ett begränsat register av känslouttryck i kontakten med andra. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar minst fyra av följande uttryck:

• varken önskar eller uppskattar nära relationer, inte ens inom den egna familjen
• väljer nästan alltid ensamaktiviteter
• har föga, om ens något, intresse av sexuell gemenskap
• finner sällan något nöje av tillvaron
• saknar nära vänner eller andra personliga kontakter utöver den närmsta familjekretsen
• verkar vara likgiltig för såväl beröm som kritik
• uppvisar emotionell kyla, tillbakadragenhet eller flacka affekter

För att en person skall kunna diagnostiseras med schizoid personlighetsstörning får dessa symtom inte endast uppvisas i samband med schizofreni (mer), förstämningssyndrom med psykotiska inslag (mer), någon annan psykossjukdom eller en genomgripande utvecklingsstörning (mer) och beror inte heller på direkta fysiologiska effekter av någon somatisk sjukdom eller skada.