Varför idealiserar borderlinepatienter andra personer, för att sedan förkasta dem?

Vad är idealisering? Varför idealiserar borderlinepatienter andra personer, för att sedan förkasta dem?

Det är mycket typiskt att patienter med borderlinepersonlighet idealiserar en annan person som endast "perfekt" eller "den bästa personen jag någonsin träffat".

På grund av sitt dikotoma (kluvna) tänkande ser personer med den här typen av personlighet endast extremer som "allt gott" eller "allt dåligt". De kan inte förstå att någon inte kan tillfredsställa alla deras behov eller finnas till hands dygnet runt endast för deras skull.

Borderlinepatienter undviker alltså otrevliga (realistiska) aspekter, känslor eller upplevelser. De har en förmåga att "klyva" (splitting). Deras bedömningar kan vara ganska intuitiva och baseras inte på fakta eller nya erfarenheter. Mycket ofta påverkas de mer eller mindre av gamla tankesystem eller drömmar ur det förgångna.

Om något allvarligt stör idealiseringen av "en älskad person", kan det resultera i mycket extremt beteende. En möjlighet är en total nedvärdering av den andre. Nu bedöms alla personliga kvaliteter och beteenden hos den andra personen som hemska, skadliga eller luriga och manipulerande. Återigen baseras detta huvudsakligen på gamla (dåliga) erfarenheter, inte de aktuella situationerna eller personernas beteenden.