Vad vill han egentligen?

Hej, jag vill först och främst tacka för en underbar sida!

Jag har ett problem som jag hoppas du kan hjälpa mej med, jag ska försöka fatta mej kort.
För snart ett år sedan tog det slut mellan mej och min pojkvän, det var ett seriöst förhållande och vi hade framtidsplaner. Anldningen till att han gjorde slut var för att han tröttnade på att jag inte tog hänsyn till honom och vår relation. Det gjorde väldigt ont för oss båda när det tog slut.
2 månader efter att det tog slut bröt jag kontakten med honom helt, för att jag inte klarade av att prata med honom som vän, då han i form av ord sårade mej väldigt mycket efter seperationen, som om han ville ge igen. Men jag klargjorde för honom att jag var ångerfull för det jag gjort, och att jag skulle vänta på att han skulle höra av sig när han var redo att tro på mig igen.
Då han inte hade gjort det 2 månader senare, skickade jag ett sms för att kolla hur det var med honom. Ett tag senare ringde han mig, och sa saker som jag tyckte antydde på att han ville försöka igen. Han sa saker som att "Du är speciell för mej, och kommer alltid vara det, man vet direkt när man har hittat den rätta, man vet vem det är man vill leva med. Och jag var blind för att se att jag kunde älska en person och en person kunde älska mig då, men jag ser det nu". Och under den perioden hörde han av sig väldigt ofta och skickade spontana "Godnatt" - sms. Jag visade inga tecken på intresse alls under denna period då jag var rädd för att bli avvisad, men var inte heller avvisande, utan hörde också av mej då och då.
Helt plötsligt har han slutat höra av sig. Och när jag gjorde det sist och undrade varför han inte hör av sig längre sa han bara " Jag har mycket att tänka på, jag mår inte så bra, det händer lite i familjen som sliter i mej" Och just nu får jag inte så mycket tecken alls på att han vill försöka igen. Vad vill han egentligen tror du? Och hur ska jag vara gentemot honom? Vi brukar chatta via MSN då och då.
Att tala om för honom att jag fortfarande har känslor för honom känns inte som någon bra idé då jag är rädd att bli avvisad och det ska förstöra vår såkallade vänskap. Så vad har du istället för råd till mej bortsett från att tala om vad jag känner?