Re: "Kollektiv"

Hej!
Jag är 36 år ,sambo sedan 12 år tillbaka och har en dotter i tonåren.
Min bästa vännina har sedan 10 år tillbaka ett uselt förhållande med en man som bor 20 mil från vår ort. De har ett barn tillsammans som är 8 år. Hon lever i "kappsäck" kan man säga då hon arbetar tre dagar i veckan där vi bor och då bor hon hemma hos oss. De andra dagarna är det meningen att hon ska åka "hem" till sin kille och son. När hon frågade om det var okej att hon var hos oss så handlade det om någon enstaka gång, någon enstaka vecka. Problemet är nu att ända sedan i höstas har hon bott här hela tiden. Hon är ofta kvar längre än tre dagar, ända upp till två veckor har hon bott hos oss, då ofta tillsammans med sin son. Hon sover i soffan och är en extremt "rörig" person. Plockar inte undan efter sig och handlar max med sig en liter mjölk och en limpa, ibland ett paket ägg. Resten tar hon av oss. Hon betalar ingenting hos oss och "hemma" hos sin kille bara någon enstaka räkning. Allt kostar och detta är ett problem då vi inte har råd med en extra person i hushållet som dessutom inte bidrar med någon som helst städning eller liknande. Hon har tvåtusen i fasta kostnader per månad plus bensinkostnader och får ut cirka 8000 kr per månad på deltidsarbetet hon har här plus lön för ett mycket välbetalt extraarbete hon har. Anledningen till att jag inte har sagt ifrån är att hon mår dåligt psykiskt, har ångest och gråter ofta. Hon lever i detta destruktiva förhållande där de inte har någon som helst närkontakt och hon har dessutom en dålig relation till sina föräldrar. Mycket av hennes dåliga psykiska hälsa ligger i tidigare händelser i hennes barn- och ungdom.
Hennes syskon får hon inte bo hos så det är inte ett alternativ, jag kan tänka mig att de undrar hur vi orkar med att ha henne här hela tiden. Hon tillbringar alltså cirka två-tre veckor i genomsnitt per månad sammanlagt hos oss. Om jag skulle säga ifrån till henne skulle hon bli knäckt! Vi är någon slags livlina för henne. Hon tänker inte längre än näsan räcker och jag har funderat på om jag kanske skulle ta kontakt med hennes pojkvän, som är en mycket vettig person, och förklara problemet och kanske få honom att säga till henne att hon åtminstone borde betala hos oss. Jag vet inte vad jag ska göra. Idag åkte min dotter iväg över påskhelgen och innan min väninna åkte imorse sa hon att hon skulle hämta sin son och sedan komma över ikväll om det går bra... Jag svarade inte direkt på den frågan, kan inte säga nej, det går inte bra. Men hon har faktiskt tidigare tagit hänsyn till att vi är barnlediga och inte kommit hit med sin son då, men faktum är att det inte är han som är jobbig...... Jag vill inte ha någon av dem här. Jag och min sambo har ett kärleksfullt och avundsvärt(om jag får säga det själv)förhållande.Vi gör mycket saker tillsammmans och visar dagligen att vi älskar varandra. Vi skulle städa tillsammans när vi kommer hem från jobbet och sedan äta tacos och ta en öl, bara vi två, jag och min sambo. Min sambo som också är barndomsvän med vår väninna kommer snart att explodera, och då blir det mer fel! Jag kan inte längre njuta av vår vänskap! Det blir för mycket. När hon inte är här så ringer hon och pratar timme ut och timme in, ofta. Bör kanske tillägga att vi är jämngamla.
Så hur ska jag gå till väga??
Detta blev ett långt mail, jag hoppas att du orkar läsa.
Tusen tack på förhand!

Ps. Vill bara tillägga att jag har försökt få henne att söka hjälp men inte lyckats.Ds