Missbruksförhållande

Jag har varit ihop med min pojkvän sen ett år tillbaka. Han säger att han älskar mej, och visar det också många gånger genom att vara gosig och ställa upp. Men... Han är missbrukare(amfetamin och hasch). Han sticker iväg nästan varje dag, säger att han ska komma om ett tag, men sedan dyker han inte upp, svarar inte när man ringer. Och många gånger har han faktiskt hållt sej borta från drogerna, men varit borta ändå. Genom honom känner jag andra missbrukare, och många av dom beter sej inte likadant. Dom försvinner inte bara och vägrar höra av sej. Men han gör det.

Jag börjar också fundera på om det ligger något mer än bara missbruket bakom, någon slags personlighetsstörning. För att ibland känns det som han bara ska ha mej att leva på, som det saknas empati, ljuger och särskilt fortsätter ljuga fast man kan ha beviset i sin hand. Missköter ekonomi och jobb. Eller är det "bara" missbruket"? För många gånger är han som sagt var underbar.

Jag vet inte vad jag vill heller. Jag älskar honom, men måste som sagt var ta hand om mej själv. Vi bröt upp för att jag blev tokig på honom, för att han är missbrukare och inte jag. Men blev tillsammans igen efter en kort tid därför att han ändå känns värd att kämpa för. Men funderar på om det är någon idé. Han har en massa missbrukare som vänner som han hänger hos, istället för att vara hemma eller hos mej. Men han vill bli lycklig(är deprimerad nu), han vill ta tag i sitt liv, men han vill inte in på behandling, men jag har fått honom att gå till kurator och det känner han sej hoppfull inför.

Men jag känner mej så osäker, tycker han bara mer och mer drar sej undan från mej. Jag vet att jag har varit hård på honom. Men det har jag lagt ner nu och säger att allt är upp till honom själv, om han vill träffas, om han vill ta droger, gå till kuratorn mm. Men jag blir ändå frustrerad när han då säger att han vill träffas och vara med mej och sedan inte dyker upp. Jag har så svårt med just det. Att man inte vet förrän han är på plats om man får träffa honom.

Ska jag finnas där som flickvän, och stanna för att jag vill och älskar honom, eller borde jag gå, som jag egentligen inte vill, men som ändå är förnuftigt?

Människor med antisocial personlighetsstörning gör olagliga saker, parasiterar på andra, ljuger, saknar empati och missköter ekonomi och jobb. De brukar inte ändra sig, trots otaliga löften. Störningen kan vara ärftlig.

Leta efter människor som du kan lita på och som ställer upp för dig och gör dig lycklig i framtiden.