 |
|
|
Users
|
Belongs to Users:
|
alf
(2)
|
aice borwn
(3)
|
logan
(3)
|
Anita Herbertson
(1)
|
Anne Nielsson
(2)
|
Micheal Bissonnette
(1)
|
food and eat s
(2)
|
Linda Dlamini
(2)
am an open book for u to read!
|
Jagdis
(4)
|
Nita Roy
(1)
|
ali khan
,
ali
(1)
|
ali
(1)
|
depressed
(1)
|
Pontus Nedergaard
(2)
Hej jag är en kille på 26 år och har ADHD + att jag är misbrukare...
Tycker dock inte att mitt misbruk har försämrat sitvationen tvärt om har mitt cannabis bruk hjälpt mig ganska mycket efter som jag inte har någon färdig diagnos och med deta ingen medisenering. På grund av familje problem som dök upp under utrednigen. Vill dock vara drogfri men klarar inte av deta pga av att jag har min sjukdom och allt det inebär. vill få ett slut på deta och söker efter hjälp!!!!
önskar dok en medisin som inte är anfetamin baserad efter som jag har misbrukarproblem.
|
Hutsche
,
Vivien Huth
(1)
|
Vivien Huth
(1)
|
andra
(1)
|
reena
(1)
|
sarah lilly
,
sarah lilly
(1)
|
Veronica Jönsson
(1)
|
tashi
(1)
|
michael rhodes
(3)
|
jerryf
(1)
|
Ernst Michael
(1)
|
kari monroe
(1)
|
tina Das
(1)
|
miasophie
(1)
|
Ann-Charlotte
(1)
|
Inuka Goh
(2)
|
Tina Elam
(1)
|
Luis Miguel
(1)
|
Katrin Müller
(1)
|
TINA R. FURMAN
(2)
|
Valentina
,
Vale
(1)
Sono una ragazza italiana di 20 anni che soffre da già 5 anni di problemi alimentari:un anoressia sfociata poi nel binge eating hanno posto un freno alla mia vita.Attualmente vago nella disperazione a causa,ma mi farebbe piacere tenermi in contatto con persone che stanno attraversando il mio stesso problema e trovare aiuto come anche in me troverete sempre una persona pronta ad ascoltarvi.
Felice di essere in questo sito...Kisses
|
kitty
(1)
|
Jane Taifour
(1)
|
Debi Block
,
Debi Block
(1)
50,Married, Mother of 2 (1 now deceased)Grandmother of 4, ages 10 months to 9 years. 2 boys. 2 girls.
I have a home business that is open 7 days a week in Pacific NW. I am also
daycare to my grandchildren 5 days or more per week. Busy!
|
wendy
(1)
|
Esther Koch
(4)
|
sally a bolduc
(1)
|
kitty
(2)
|
donald johnson
(1)
|
grodan
(1)
|
Kagiso
(1)
|
margareta almqvist
(1)
|
karthick
(2)
|
lennart sörlin
(2)
|
Assar Nordfors
(1)
|
L.Nagarajan
(1)
I am practicing as a Psychological counselor and i want to make research on the same.
|
Lillemor Ohlsson
(1)
VARFÖR!!
Till att börja med!
Jag är en ensamstående dam i sjuttioårsåldern och pensionerad sedan flera år tillbaka. Jag har aldrig varit gift och har heller inga barn. Numera är jag mycket nöjd med tillvaron. Jag har en trivsam bostad, en trea i ett naturskönt område utanför en mindre stad. Jag har kolonilott, fiskar, skriver och målar samt glor på TV-deckare, ibland till långt in på småtimmarna medan jag ligger och slöar. Några sömnproblem har jag dock inte.
Mitt umgänge är mycket begränsat, jag är en gammal enstöring som tycker om att gå och rota för mig själv och min ensamhet är numera självvald. Kanske har jag en viss social fobi, vantrivs om det är för mycket folk men tycker nog att jag har läget under kontroll.
Det har inte alltid varit så. Jag for mycket illa under uppväxtåren och funkade inte så bra i arbetslivet. Ansågs nog duktig men smalt inte in och ombads ständigt säga upp mig för att få ett betyg och i mitten på åttiotalet ordnade en läkare en förtidspension. Jag var då fyrtiosex år och hade då sedan länge förlorat räkningen på alla de arbetsplatser jag blivit uppsagd ifrån.
Under de sista tio åren i förvärvslivet, jag arbetade på kontor, drog jag mig fram på kortare vikariat genom bemanningsföretag samt på studiemedel och när jag fick min förtidspension var jag skyldig Studiemedelsnämnden 350 000 vilket då avskrevs.
Under mitt yrkesverksamma liv, jag var då bosatt i Stockholm, som sträckte sig över tjugofem år samt universitetsstudier var jag på ständig kollisionskurs med psykiatrin, både den custodiella såväl som den individcentrerade, det vill säga samtalsterapi och jag har nog blivit utkastad från varenda samtalsterapeut och spåkärring i hela Stockholm under sextio- och sjuttiotalet.
Jag ville ha samtalsterapi men ansågs inte mottaglig för den formen av terapi och rekommenderades istället medicinering. Vid flera tillfällen hängde det tvångsintagning i luften men eftersom jag inte var aggressiv så kunde de inte tvinga mig.
När jag inte lyckades få samtalsterapi, St Lukasstiftelsen avvisade mig på ett mycket kränkande sätt, beslöt jag mig för att skriva av mig mina traumatiska upplevelser i en självbiografi, en never-ending-story på tusentals sidor som förmodligen aldrig någon kommer att läsa. Från början som en ren trotsreaktion mot det kränkande bemötande från St Lukasstiftelsens sida som jag utsattes för. Jag blir alltid envis och påstridig när jag möter motstånd av det slaget.
Till att börja med målade jag av mig, jag målade symboliskt, lånade material ur sagovärlden och ur mina egna drömmar tills en läkare råkade få se mina alster och ville lägga in mig för medicinering. Han misstänkte en begynnande schizofreni, jag var då tjugotre år och han talade om ett patologiskt överutvecklat färgsinne. Han var min chef, jag pryade då som läkarsekreterare. Jag flydde hals över huvud, fick förresten sparken även där.
New Age, yoga, meditation... jag lärde mig hålla truten om sådana saker. Jag har aldrig sysslat med droger eller alkohol och jag tillhör den där jobbiga sorten som fortsatt att vägra "namnam" det vill säga psykofarmaka, lyckopiller.
Självhjälp istället för "namnam." Finns det någonting som får samtalsterapeuter att slå bakut så är det ordet "självhjälp" när man inte anses mottaglig för samtalsterapi. Psykiatrikern och kroppsläkaren skiter väl i vad jag håller på med, men själasörjarna, St Lukasstiftelsen, holisternaslår bakut. "Det där, det har vi väl inte tid att sitta och läsa!!!"
"Jag har aldrig sagt att ni ska läsa det."
"UUUUT!!!"
Varje människoliv är en roman. "Snälla mamma, låt kärringen hålls! Åttiofem procent av svenska folket sitter och skriver sina självbiografier och alla har de ett gemensamt, att de är lika trååååkiga som de som skriver dem, och det förstår du väl mamma, att när kärringen inte längre finns mer så går ju vi anhöriga bara in och förstör det hon skrivit." Min släkting är reporter så hon vet vad hon snackar om.
Sista kontroversen hade jag när jag köpte datorn. "Finns det ordbehandlingsfunktion?"
"Eh, mnej! Behövs en sådan?"
"Ordbehandlingsfunktionen är den viktigaste funktionen på datorn. Allt annat skiter jag i. Och jag ska ha en rejäl hårddisk, en riktig dokumentslukare!"
"Det är förstås skönt att skriva av sig," sa en annan kund förläget, en ung tjej i tjugofemårsåldern.
Jodå, jag fick vad jag ville ha till sist. Fast den här gången rörde det sig om en försäljare av datorer alltså ICKE en samtalsterapeut.
VARFÖR???
|
|
Next 50 messages
Next next 50 messages
|
|
information - Users
|
|
|
You are not logged in
Today's date: Fri, 5 Sep 2008 09:42:56 +0200
|
 |
|
|
