Tvångstankar - hur kan jag sluta älta

Om det här kostar något så svara inte jag har inte råd att betala.

Hur som helst jag är en tjej på 20 år, har nyligen fått tvågstankar ang "tänk om jag är pefodil, dras till djur, gör någon illa, söker på äckliga saker på nätet osv.

Nyligen släppte dom tvångstankarna men så ersattes dem med något jag faktiskt har gjort: Jag oroar mig för en återkommande sak, vilket är en elak sak jag gjorde som väldigt liten. Jag gick kanske i 3an eller 4an. Jag hade en vän som ofta drog med mig på dumma upptåg när vi var små, snattade ljög etc.

Men en incident som lever kvar och ger skuldkänslor är att vi var väldigt taskiga med en liten kille som gick på dagis med oss. Han var bara lite äldre än en bebis egentligen, han kunde gå och prata ytterst lite. Jag minns inte mycket bara att vi var elaka. Och kanske nöp honom eller slog honom lite? Och att han var ledsen.

Jag hade aldrig gjort något sådant om inte min vän påverkat mig. Men i alla fall jag har svårt att släppa det här och har skuldkänslor, hur kan jag släppa det som hänt och gå vidare? Hur kan jag sluta älta och oroa mig?

Det bör kanske tilläggas att min mor arbetar som lärare på skolan där den här pojken växer upp just nu och har försäkrat mig om att han mår bra och är en stark och glad kille. Så det känns ju bra..

Det här har blivit en ny tvångstanke helt enkelt.

Jag tror egentligen att skulden för det här kom pga jag nästan kommit ifrån mina "gamla" tvångstankar och det är som att hjärnan inser att man håller på och vinna. Och då kastar in det tyngsta minnet jag har i mitt huvud så att jag hänger upp mig på det. Jag analyserar, övertolkar, försöker minnas vad som hände då, försöker lugna mig själv och får enorma skuldkänslor.

För "tänk om" stackarn har men för livet pga detta, "tänk om" jag förstört någon liv, "tänk om" han tar livet av sig i framtiden pga något sådant? ( Nu är jag medveten om att alla de tankarna är extremt förstorade (tvångstanke beteende?) då jag vet att han mår bra idag, är glad och stark i sig själv )

Jag vet att min vän var både mytoman och kleptoman när vi var små. Och vid ett tillfälle sa hon att hon kissat i en mugg och antingen kastat det på honom eller fått honom att dricka. Nu var det bara det hon berättade men hon kunde lika väl ha överdrivit. Men jag ska inte behöva ta ansvar för någon hon kan ha gjort mot honom?

Men då finns tanken där, tänk om jag personligen gjorde något riktigt hemskt mot honom som jag inte minns?? Som det ovan?? Dock tror jag inte det då jag som liten aldrig var en person som hade behov av att testa gränserna som min vän, utan bara var lättpåverkad och hängde med på det min vän gjorde/intalade mig att göra.

Men jag är ingen dålig person alls, jag är, om jag ska skryta på mig själv väldigt snäll och omtänksam och har en enorm empati. Så hur kan jag släppa det här som jag gjorde som liten och inte visste så mycket bättre? Alla gör fel men jag plågas av mitt samvete konstant. Hur kan jag gå vidare och släppa oron?

Hoppas på svar...