Ångest-depression, kanske mer!

Hej!

Snälla, jag hoppas att du kan hjälpa mig att få tillbaka glädjen till min familj! Det kan var ett långt brev jag skriver men önskar att du läser den och hjälper mig!

Min pappa har varit sjuk i 4 år nu och hans läkare matar honom med mediciner, han är idag beroende av sömn tabletter och jag märkte den senaste månaden att han blir allt sämre, glömmer saker och ting som händer runt om honom, han pratar väldigt långsamt, gråter ofta, och försökte ta livet av sig för någon månad sedan. Allt det här har påverkat hela familjen och alla är nedstämda hemma, till och med min lilla syster som är 7 år gammal!

När min pappa var 16 år fick han åka ensam till Libyen för att jobba som byggare i öken och var där i 3 år. När han återvände till hemlandet Syrien fick han göra lumpen och sedan fick han vara med i kriget där hela hans kropp brändes men man fick behandla hans brännskador! Han gifte sig efter kriget och skaffade 3 barn, han jobbade som byggare och hade bra ekonomi, men han kämpade för att köpa ett hus för oss! Efter ett tag valde han att flytta till Sverige för att skaffa oss en trygg framtid och bodde ensam i 4 år tills han fick uppehållstillstånd! När vi kom hit så skaffade han ytterligare ett barn, men han klarade inte att leva på socialen för att han var inställd på att det är hans skyldighet att skaffa oss mat på bordet så han sålde huset han kämpade för och startade egen möbler butik, men det gick inte bra och han förlorade allt. Ingen ville ge han chansen att jobba med det han är bäst på, nämligen bygg, och hamnade istället med ungdomarna på MacDonalds, det kändes som att han förlorade sin stolthet. När han jobbade på sena fredagar och lördagar såg han hur unga killar och tjejer var fulla efter festerna och började tänka på att det kanske var fel att han flyttade med oss hit till Sverige. Under hela den tiden han bodde i Sverige var han otrogen med flera kvinnor mot min mamma ( Han har bott här i ca 11 år ), han började förlora respekten som far av alla hemma. problemet startade för 4 år sedan, han började bli sur och irriterad på vad som helst, börja misstänka att mina systrar går ut med killar, när han är sur och ledsen då påverkas hela familjen och mina systrar väljer att gå in till sina rum istället för att umgås med han, han fick någon elektrisk behandling för att må bättre, men det blev inte så, han glömmer allt för mycket och jätte ledsen och tänker bara på hemlandet och tror att han gjorde ett dum beslut att han tog hit oss, han kan inte sova utan att ta sina sömntabletter osv. Han tar på sig sina kläder kl 3 på natten för att gå ut bara, och gråter ofta över saker han ångrar sig för!

Jag är mest rädd för min lilla syster, alla mår jätte dåligt hemma, jag skulle helst dö än att se min familj må så här dåligt! Jag kan inte sova på nätterna så mycket jag tänker på hur jag kan lösa problemet.

Så snälla jag ber dig av hela mitt hjärta, hjälp mig med hur jag ska gå tillväga, jag förstår inte vad hans sjukdom är? kan man bota sådana sjukdomar, finns det någon slags behandling istället för mediciner?

Tack på förhand

Din pappa verkar förtvivlad över att hans liv inte blev som han hade tänkt sig. Han ångrar vissa beslut han har fattat. Han slits mellan det han har lärt sig som barn och svenska seder. Det finns ingen speciell medicin mot existentiell ångest. Kanske skulle en resa till Syrien vara välgörande för honom.

Samtal med människor, som förstår honom, kan också hjälpa. Han behöver även uppskattning från sin familj. Det kan vara svårt att ge, när han är sur och irriterad, men beundran, tacksamhet och gillande från er kan hjälpa honom att må bättre.