Blandning av problem

Jag har en vän som en gång i tiden var ganska engagerad i mig, visade mig uppmärksamhet och ville umgås. Då kände jag inte något speciellt, utan bara att han var en vanlig vän. På senare tid verkar det som att han tappat intresset litegrann. Han är fortfarande väldigt snäll ibland och vi är tillsammans ibland. Men det verkar som att han inte ser mig på samma sätt som förut, han har liksom tappat intresset för mig, han är inte samma person förut. Nu har jag börjat sakna hans gamla vänskap och närhet som bara den. Nu är det sista året på gymnasiet och vi går snart ut skolan. Jag är rädd att vi kommer att tappa kontakten helt efter avslutningen i skolan (som vi båda går på, i samma klass) och att jag kommer att sakna honom oerhört mycket. För att jag verkar inte vara lika avsaknad och speciell för honom, som han är för mig, känns det som, därför tror jag inte att han kanske har några problem med att avlägsna kontakten ännu mer efter gymnasiet. Kombinerat med den här oron finns sommaren som nu kommit med långa dagar och då jag inte har något att göra under lovdagarna brukar sommaren ha en väldigt depremerande effekt på mig. Jag är inte heller bra på någon sport så att jag skulle våga mig ut på fotbolls- eller basketplan där många brukar finnas. Det är också oroligt i förhållande till föräldrar och syskon hemma. Min fobi mot förändring (om vad som skall hända efter gymnasiet). Allt det här tillsammans gör mig oerhört orolig och nervös. Jag vet inte hur jag ska gå till väga för att må bättre och orka mer.

Det kan vara så att den unge mannen tröttnade på att uppvakta dig, eftersom han inte fick något gensvar. Om han inte har träffat en annan ung kvinna, kan du ha en chans, om du visar dig intresserad.

Att gå sysslolös en hel sommar verkar inte alls vara bra för dig. Försök hitta ett arbete eller en sommarkurs.