Olyckligt förhållande

Hej, jag och min pojkvän har varit tillsammans i fyra år, och vi, eller rättare sagt jag mår inte bra i förhållandet. Närhelst jag frågar om vi ska hitta på något, som t.ex titta på film frågar han vad för film jag kan tänka mig, varpå jag nämner en film och han snäser åt mig och drar en mening om hur mycket han hatar sådana filmer, varpå han blir tyst och återgår till det han höll på med...

Likaså vill han nästan aldrig göra något tillsammans med mig, vare sig gå och handla, promenera eller spela tv-spel...

Som det är nu bor vi som inneboende hos hans föräldrar för det finns inga bostäder, och hans mor är alkoholist och gör livet extra surt och jag lider av depression och det blir inte bättre av detta. Dom vet mycket väl om att jag lider av depression och självskadebetéende men det sups för fulla muggar iaf...

Det känns som om att om jag kunde flytta så skulle jag göra det, men det kan jag inte - av en speciell orsak..

Mina egna föräldrar var tungt alkoholiserade och det var mycket misshandel inblandat, jag träffade PV'n när jag var arton år och jag flyttade upp till han och hans familj, det blev min räddning, hade jag inte mött honom hade jag nog inte levat idag...Vi har väl alltid haft det lite halvkasst i vårt förhållande men som nykär blundar man för sånt, det är först nu på senare år som jag börjat vakna upp och känner att jag inte orkar med det längre...

Känns som om jag inte kan lämna honom o' hans familj pågrund av att det känns som om jag står i skuld till dom...

Vad kan man göra?

Börja fundera på hur du ska kunna ta dig ur den destruktiva livssituation, som du befinner dig i just nu. Kanske kan folkhögskola vara ett alternativ. Då åker du bort för att studera och inte direkt för att bryta upp. Under studietiden får du tid att tänka och försöka hitta nya vägar till ett bättre liv.