Hej! Min undran: Har min partner en psykisk störning?
Jag träffade min särbo för snart fyra år sedan. Vi är båda 60+. Under alla de åren har vårt förhållande åkt berg-och-dalbana. Ett ständigt återupprepande av time-out-perioder. Vi har underbara perioder, då allt är på topp - enligt oss båda, men så helt oväntat vill han göra slut eller få tid att tänka. Detta sker med en eller två månaders mellanrum, ibland tar det bara någon vecka. Han säger själv att han hamnar i någon slag kris, mår fruktansvärt dåligt, känner sig velig och inte vet vad han vill. Han känner sig som om han vore två personer som inte kan samarbeta. Antingen är allt på topp eller helt nere i botten. Vi har hela tiden återförenats (kan det vara återföreningens tjusning som lockar honom till att göra slut?)och jag har tagit honom tillbaka. Nu är vi där igen, för femtielfte gången. Vi har underbara dagar tillsammans och han är glad, uppåt och visar på tusen sätt hur mycket han älskar mig. I hans down-perioder kan han ta upp minsta lilla struntsak och göra till ett jätteproblem och då är det bara att göra slut som gäller för honom. Sedan kommer han tillbaka igen och är den mest kärleksfulle man kan tänka sig. Det här har slitit oerhört på mig. Vad råder du mig/honom till. Det här är väl verkligen inte ett normalt beteende... eller?
Män växlar mellan att vara känslomässigt närvarande och känslomässigt frånvarande. Släng ut honom när han börjar bli jobbig och ta emot honom med öppna armar, när han kommer tillbaka och är kärleksfull. Roa dig själv med vänner och intressen under de perioder när särbon inte har något att ge dig.
Top
Previous message
