Jag är så otroligt orolig av mig. Jag är så orolig att jag ska förlora min sambo. Inte att han ska lämna mig för att han inte älskar mig mer. Utan att något ska hända honom. Att han ska köra av vägen och dö, att han ska ramla ner från taket ( han jobbar på tak). Att ja vad som helst som skulle kunna döda honom.
Jag ser nästan varje natt man honom som den sista, jag brukar jämt tänka "sista gången jag äter med han, sista lördag kvällen tillsamans" och massa sånt. Jag blir tokig på mig själv. Jag gick ca 9 månader på BUP, visst det vart bättre men nu har det kommit tillbaka efter 6 månader. Eftersom jag längre inte får gå på BUP så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Eller kan någon hjälpa mig ? Kan jag sluta oroa mig någon gång? Eller är det bara och aceptera? Min farmor är likadan så det kanske är ärftligt.
Jag har varit tillsamans med min sambo i livet över 3 år, och ja jag har oroat mig för honom i nästa 1 ½ år. Det är också bara just HAN jag är orolig för, inte för någon annan.
Tack för svara
Tvinga dig att tänka positiva och trevliga tankar istället. Att tänka negativt bidrar till att man blir onödigt mycket orolig. Kanske kommer din sambo leva lyckligt med dig i många långa år. Det vore väl synd att förstöra hela livet med negativa tankar. Börja i psykoterapi om du inte klara upp detta på egen hand.
Top
Previous message
