Re: Behandling vid masochistisk personlighet!

Hej!
Jag är en kvinna på snart 43 år som haft problem med nära relationer i hela mitt liv. Jag har inga barn och lever f.n. ensam.
Kort om min bakgrund: Uppväxt i dysfunktionell familj, narcissistisk mamma som misshandlade mig och min äldre bror fysiskt och psykiskt om vi inte gjorde exakt allt hon krävde (var snälla, lydiga, duktiga, nåt hon kunde vara stolt över utåt etc.), pappa som blundade för övergreppen och tycktes vara både rädd för och helt styrd av mamma då och fortfarande. Jag, mamma och min bror har alla problem med hetsätning och övervikt/ständig bantning. Är själv diagnosticerad med hetsätningsstörning uns och är sedan ett par år inne i en hyfsat kontrollerad fas där jag har normalvikt. Är nog vad man skulle kalla en beroendepersonlighet.

Jag har haft mycket problem med ångest och oro under uppväxten och stora delar av mitt vuxna liv. Sökte mig tidigt till emotionellt instabila män (t.ex. missbrukare, upptagna otrogna män, misshandlartyper) och trots att jag idag försöker vara observant för att undvika sådana män är det fortfarande just den sortens män jag tänder på.

Gick i psykoanalys mellan 31 och 37 års ålder och kom till stora insikter om mig själv där jag fick fatt i många viktiga trådar och pusselbitar om mig och mitt inre. Det mesta av min kors-och tvärsflygande ångestproblematik försvann under analysen och jag blev på det hela taget en hyfsat välfungerande människa. En klart förbättrad och bestående emotionell stabilitet uppnåddes.

Klarade tack vara analysen av att fokusera på annat än bara killar och smärtan min kärlek till dem genererat. Förutom att jag underhöll ett musikutövande jag haft sen barndomen (sång), kunde jag utveckla andra bitar i mitt liv och bland annat utbildade jag mig till socionom vilket jag nu arbetar som. De senaste åren har jag gjort mitt allra bästa för att gå från destruktiva sammanhang och tillstånd och ansträngt mig för att må bra och välja sånt som är bra för mig. Jag har slutat dricka alkohol för 5 år sedan, slutat röka och snusa, tar arbetet på allvar och strävar efter att göra nån slags karriär, jag har förstått alltmer vem jag är och vad som är mina svagheter och akilleshälar i livet och i relation till andra.

Nu är det så att jag fortfarande blir kär i, hopplöst emotionellt bunden och besatt av män som nu liksom förr är missbrukare, opålitliga, beter sig taskigt/okänsligt, är gifta osv. När jag upptäcker vad det är för slags man, vilket jag iofs ofta gör redan tidigt, så vänder jag inte på klacken och går. Jag blir istället besatt och börjar kämpa för att ändra mannen så att han ska bli som jag vill och kunna ge mig vad jag behöver. Det funkar aldrig förstås. Det slutar alltid med att jag lämnas på ett grymt sätt eller ställer ultimatum varpå de utan undantag väljer bort mig. För varje sån här katastrof mår jag sämre och sämre, övergivenhetsångesten är total och även om jag aldrig övervägt att begå självmord, så är det helt klart att jag slungas ner mot sådana mörker. Jag står inte ut längre och jag behöver specifik hjälp för detta. Mitt känslomässiga lidande kopplat till män och kärlek/smärta är mer än jag klarar av och jag har förstått att jag inte att lösa detta på egen hand, all självhjälpslitteratur som finns till trots.

Jag har så mycket insikt om mig själv och har sedan länge förstått att jag har en självutplånande-masochistisk personlighetsproblematik, där jag i ett upprepningstvång försöker få historisk inre upprättelse genom att lida och vara ledsen i nära relationer. Jag tror att männen ska ändra sig om de bara ser mitt lidande och hur illa de gör mig och att de sen ska börja älska mig mer och bättre.

Jag är fullt medveten om det ohållbara och irrationella i mitt beteende och behöver hjälp för detta. Snarast. Jag är beredd att betala och lägga ner tid och kraft för att komma över mitt upprepningstvång, min masochism, mina cementerade rädslor, ilska etc.

Min angelägenhet nu är att att jag påbörjar en behandling/terapi hos någon som verkligen förstår sig på den här specifika problematiken. Jag tror inte att jag behöver mer insiktsterapi eller så, utan vill kort och gott jobba med exakt detta som jag beskrivit ovan.
Jag behöver hjälp för att komma loss ur min upphakning och låsning och våga ta steget bort därifrån. Har ibland tänkt på psykodrama, vad tror du?

Min undran är nu vilken terapiform du rekommenderar, eller kanske har du t.o.m. tips på en terapeut som du vet är duktig på min slags problematik?
Jag skulle vara evigt tacksam om jag fick svar på min fråga.
Förresten så bor jag i Stockholm, det glömde jag att skriva.
/MVH Susanne