Problem med barnbarnet

Jag har en dotterson, som är nyss fyllda 7 år, som jag har suttit barnvakt hos till och från under årens lopp. På senare tid har det varit mycket sporadiskt. Nu skall jag vara hos honom vid två tillfällen under november/december, men när han fick veta att jag skulle komma, stönade han och lämnade sin mamma (som jag då pratade med i telefonen) och smällde igen dörren. Jag blir så irriterad på honom därför att han är så negativ, ilsken, ouppfostrad (trots att jag vet att hans mamma sätter tydliga gränser för honom) och hela tiden skall vara så "cool". När jag är där, stänger jag av TV-program som jag tycker är olämpliga för honom och då blir han urförbannad och "visar fingret" och beter sig förfärligt. Han har inga syskon och föräldrarna ägnar därför mycket av sin lediga tid åt honom. Problemet, som jag ser det, är väl att de försöker göra honom vuxen litet väl fort. Min erfarenhet av barn i den här åldern är att de i och för sig kan vara besvärliga, när föräldrarna är närvarande men att de uppför sig hyfsat tillsammans med andra människor. Jag får hela tiden en känsla av att han inte gillar sin mormor och det känns faktiskt litet underligt. Det har jag, helt naturligt, svårt att acceptera. Jag gillar inte att han skall ha ett sådant truligt humör. Han beskriver sig själv ibland som folkilsken. Det är ju hemskt. Själv har jag alltid haft lätt för att få kontakt med alla slags människor och jag tycker att det viktigaste man kan ge sina barn är en social kompetens.Vad gör man?! Jag bävar för de här två kvällarna, när vi skall "kampera" ihop - han och jag!
Hjälp!
Glad och positiv Mormor