Jag har en styvson på 10 år som ända sedan vi träffades för 3 år sen haft problem vid sängläggande. Enligt fadern började det när han var 6 år då han var rädd att fadern skulle dö under natten. För att pojken skulle tänka på något annat så började de med rutiner att han skulle somna till bandspelaren,lyset på och dörren öppen. Och så är det fortfarande. Han gråter, får ont i magen inför sängläggandet, ropar kommer upp m.m. Tror sig inte kunna somna (förutsätter det) och är jätterädd att inte somna före vi andra lägger sig, förhör oss dagen efter när vi lagt oss för att kolla detta,legat vaken hos modern ibland till kl 00.30
Hur ska vi kunna hjälpa honom? Finns det några raka enkla regler för att bryta detta mönster.
Mvh Annette