Sömnbrist vid depression

Ett stört sömnmönster och problem med att falla i sömn och att sova är ett typiskt symtom på depression. Detta gäller särskilt vid depression som i stor utsträckning är påverkat av en biologisk predisposition. Exempelvis återkommande, kroniska depressiva episoder eller säsongsbetonade depressioner. Brist på sömn kan troligen under akuta faser av sjukdom orsaka andra psykiska sjukdomar så som bipolär sjukdom eller Schizofreni.

Därför är det lämpligt att psykologen gör en riktad insats utöver det medicinska behandlingsalternativet mot att minska sömnbristen. Genom att ändra sömn- och vaknarytm skapas en förändring också i hjärnans kemiska budbärare (neurotransmittorer) och det i sin tur kan ha en positiv effekt på humör och aktivitet. Detta kan ha en positiv terapeutisk verkan på depression.

Behandling av sömnproblem kan ske genom fasframflyttning. sömn-vakenhetscykeln förskjuts för att en normalisering av sömnen ska ske. Det går att hoppa över en natts sömn eller att skapa partiell sömnbris för att justera individens sömncykel. För att individen med sömnproblem skall kunna hantera en förändring kan denne behöva sova på en klinik några nätter i veckan. Denna typ av behandling har visat sig ha en humörförbättrande effekt och det är endast 10 - 20 % som inte ser någon förbättring av sömnterapi.

Effekten varar dock inte länge och därför bör den kompletteras med behandling av psykolog och farmakologiska behandlingsåtgärder.

Det har visat sig att människor med depression och sömnproblem kan ha nytta av gruppaktiviteter på natten, detta då för svårt deprimerade klienter. De kan syssla med matlagning, hantverk, vanliga spel denna typ av aktiviteter kan hos vissa ha en positiv effekt.

De skulle därför vara önskvärt att det fanns nattöppna kliniker/sjukhus för deprimerade klienter där de kan utföra gruppaktiviteter.