Hej!
Jag har haft djupa depressioner sedan tonåren, använt mig av alkohol, träning, hårdbantning för att bedöva min ångest. Jag har alltid kännt mig annorlunda och mår i perioder mycket dåligt och har dålig koncentration. Jag fick diagnos bipolär sjukdom för ca 2 år sedan.
Jag har gått i bildterapi i 6 månader. I och med att jag börjat med terapin har jag mått sämre i perioder och haft mycket svår ångest.
Jag har haft knepiga relationer med män när jag bodde utomlands en tid, en tog droger, en annan utnyttjade mig sexuellt. Jag har alltid dragits till "farliga män", levt i perioder promiskiöst med flyktiga relationer och alkohol.
När jag kom hem från min utlandsvistelse som varade i 3 år och bodde hos mina föräldrar en tid upptäckte jag porrbilder på unga män i min pappas dator, naken bilder på min egen pappa. Olika homosexella siter som han varit inne på och andra perversa saker. Detta chockade mig svårt och jag började må mycket dåligt, jag försökte förtränga detta och la locket på. jag jobbade stenhårt, tränade frenetiskt och började dricka igen utan att berätta detta för någon. När jag sedan flyttade till en lägenhet fick jag svår ångest och blev deprimerad.
När jag inlett en relation med en underbar man började misstänksamheten och oron att pappa skulle göra något med min pojkvän, stöta på honom, och att min pojkvän och pappa hade inlett ett förhållande smög sakta på mig starkrae och starkare. Hela min tankeverksamhet upptogs av detta tankesätt, jag kollade bevis, kroppspråk och analyserar varje liten detalj när jag umgås med min pappa och min pojkvän.
Detta har fortsatt och blir värre och värre, terapin har gjort att detta blir värre. Jag hittar likheter, samma kroppspråk, mimik, saker som pappa köpt och saker som min pojkvän köpt, saker som min pojkvän gjort och som min pappa gjort. Jag mår mycket dåligt och jag har berättat både för min pappa, min pojkvän och min mamma vet om bilderna på min pappa, men inte de homosexuella siterna som han varit inne på. Jag vill inte att hon ska må dåligt och bli upprörd pga detta, så jag har tagit på mig ansvaret.
Jag vet ej hur jag ska förhålla mig till denna situation, min pojkvän blir frustrerad när jag anklagar honom för detta, min pappa blir upprörd, så det har blivit så att pga detta kan vi ej umgås längre. Min pojkvän har blivit avståndstagande, tyst och vi har kanppt sex pga av att jag tror att han haft sex och träffat min pappa. Jag kan ej vistas i samma rum som min pappa och pojkvän, då tappar jag verklighetsuppfattningen. Detta är mycket svårt för mig, och vet ej hur jag ska kunna leva med detta och förhålla mig, komma runt detta. Jag är medveten, men när jag mår som sämst så kan jag ej styra detta. Jag äldskar min pojkvän och vill han normal relation.
Vad ska jag göra? hur kan jag förhålla mig till detta? vad beror detta på? hur kan detta bli så starkt, känsligt och verkligt för mig?
Jag är verkligen orolig och rädd att mista min pojkvän och att han ska vara likadan som min pappa?
Vad ska min pojkvän göra, han mår dåligt pga detta men han älskar mig och han säger att 99% är allt bra, men det är den där 1% som förstör för oss och han blir förtvivlad vad han ska göra.
Hur kan detta vara så djupt?
Hjälp mig