För ca 1 år sen tog en relation slut, som betydde mcyket för mig. Det var en chockartad upplevelse, då jag kände mig mycket kär i mannen. Hans livssituation var så pressad att han inte orkade upprätthålla en kärleksrelation. Vi hade umgåtts i en passionerad relation ca 6 månader. Han skrev ett mail till mig där han beskrev läget. Jag tog mkt illa vid mig av att han inte vill möta mig på riktigt, prata med mig öga mot öga, utan gömde sig bakom datorn. Jag skrev till honom, ringde honom och bad honom höra av sig. Mitt egen brist på att våga kräva ett möte med honom gjorde att det tog ca 4 månader innan vi träffades på riktigt för att äntligen "tala ut". Då hade jag träffat en ny man, som jag trodde jag behövde. Det tog slut efter någon månad. Sen var jag själv. Den första mannen skrev mail och att han tänkte på mig och jag undrade om han ville ses. Nej, det gick inte, han hade inlett en ny relation, men han ville ändå skriva att han tänkte på mig oftare än jag kunde tro. Det "sved" att han saknade våra samtal, passion osv. För mig var det katastrof det som hände, jag kände mig fruktansvärt kränkt över att bli så illa bemött av honom, att han inte kunde förmå sig att möta mig, visa mig någon respekt ö h taget. Nu har snart ett år gått och han lever fortfarande kvar i mig. Har så svårt att släppa taget, vill inte släppa taget verkar det som. Tror det är gamla känslor som dyker upp, sådant som har med barndomen att göra. Och det gör inte saken lättare. Har svårt att släppa tanken på att jag fortfarande ska ringa och skälla ut honom, blir så "triggad" på att bli avvisad. Hur länge varar en sorgeprocess. Trodde jag glömt honom, men som jag skrev ovan, han dyker upp igen o igen o drömmer ibland om honom. Letar upp hans hemsida på internet, väljer själv att upprätthålla plågan. "Kan" inte välja bort det känns det som. Behöver jag terapeutisk hjälp i det här, tror du? Tacksam för svar.
,
Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
,
22 Mar 2007 20:26
Top
Previous message
