Re: Relationsproblem, Beslutsångest!

Kort bakgrund:
Gift sedan 30 år i ett barnlöst äktenskap, trots olika försök.
Frugan arbetar 50%.
Har aldrig varit otrogen förut.
Vi har haft ett ganska bra fungerande förhållande.

Händelse:
Träffade en annan kvinna för snart ett år sedan. Vi började umgås som vänner och efter någon månad blev vi förälskade. Efter en ca en månadstid berättade jag detta för min maka . Naturligtvis upprörda känslor men jag lovade i ett svagt ögonblick att vi skulle försöka reparera äktenskapet. Tyvärr klarade jag inte av att leva utan att träffa den andra kvinnan. Efter ca en månad uppdagades detta igen, nya löften o.s.v. Trots detta träffar jag den andra kvinnan på mina resor till Sthlm. Känner mig väldigt nere p.g.a detta , min fru har fått antidepressiva mediciner vilket jag känner skuld inför. Har läst relaterade artiklar och kan bara hålla med, man blir som knarkare som far med osanningar utan att få dåligt samvete.

Men det känns som jag innerst inne vill leva med den andra kvinna, när vi är tillsammans känner jag mig lycklig. Hon tvivlar ju naturligtvis mer och mer på mig också! Förstår att också att en förälskelse med den nya kvinnan förmodligen kan ta slut en dag och vad som händer då vet man inte! Men att helt byta miljö ett nytt sätt att leva,känns också lockande.
När man är 50 så vill man göra något annat också!
Känner att om jag stannar kvar i mitt nuvarande äktenskap, vet man ganska precis hur livet kommer att gestalta sig fram till livets slut. Jag vill att något skall hända också, har ett bra jobb och känner mig trygg i mig själv.

Men efter så många år i ett stabilt äktenskap känns det svårt att bryta upp eftersom jag tror att min maka kommer att få det svårt att klara sig.
Vilket ansvar har jag för min fru?
Eftersom jag träffar den andra kvinnan trots att jag lovat att jag inte skall göra detta, är väl ett bevis nog på att äktenskapet inte går att rädda?
Detta har pågått ett halvår nu och jag känner att jag måste få ett avgörande, alla inblandade mår dåligt!

Din maka kommer att få svårt att klara sig, medan du har ett bra jobb och känner dig trygg. Hon har bidragit till din karriär genom att arbeta deltid och sköta större delen av hemarbetet.

Moraliskt har du naturligtvis ett stort ansvar för din fru, eftersom hon har byggt sitt liv på att hon har kunnat lita på dig. Därför bör du kompensera henne ekonomiskt, mycket mer än vad hon har rätt till rent juridiskt. Det är också rimligt att du fortsätter att hjälpa henne, tills hon har lärt sig att klara sig själv.