tvångstankar

vår dotter hade inga psykiska problem alls när hon var mindre.Alla avgudade henne.Hon var snäll och glad och omtänksam. Men så kom lillasyster när hon var 7 år och efter det blev jag långvarit sjuk.(jag hade satt in en spiral som fick mig att känna mig arg och helt utan andra känslor.)När hon blev 8 började hon bli uppkäftig mot alla och slutar inte säga emot. Vi provade att sätta alla slags gränser som hon helt och hållet ignorerade.Om jag tex säger till henne att det du sa nu är inte okej om du fortsätter nu får du inte gå ut så är det som att hon måste säga det igen för att ställa till bråk.När hon nu blev 9 för ett tag sedan har hon börjat med tvångstankar. Både min man och jag gick igenom en sådan period i ungefär samma ålder men det gick bort efter att tag. För vår dotter däremot verkar det bara eskalera. Just nu är det absurt och det suger musten ur oss alla. MEN i skolan är det tydligen inga probelm och under vissa tider på dagen verkar hon "glömma" bort det hela.Men när det kommer till tex att lägga sig eller att GÅ till skolan så går det bara med tvång.Kan det bara vara övergående? Jag menar som så att jag vill inte ta med henne till psykolog om det är en åldersgrej eftersom jag inte vill göra en för stor sak av något som kanske går över. Men om det nu är ocd som kommer leva kvar så vill jag ju att hon ska få hjälp. Vad ska vi föräldrar göra för att visa att vi förstår men inte ställer upp på alla tvångsrutiner???.