Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
  Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!?
  Re: Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!?
MER INFO

KATEGORIER

KOM2002 (question)  Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!?

Thread Messages in thread:

reply Re: Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!? , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 28 Nov 2005 23:07
question Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!? , ****** , 28 Nov 2005 15:55
 57009. To top of pageTop   Next message down
Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!?
From: ******
Date: Mon, 28 Nov 2005 15:55:41 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

question
Jag ser att min son blir destruktiv och har haft det svårt under hela sin uppväxt, men jag gör allt för att visa att jag älskar honom.

Det hela grundar sig enligt min uppfattning i att hans pappa har missbruksproblem och att han slutligen flyttade hem till pappa då han var 12 år. Min enda chans under den tiden att stötta pojken var att försöka locka hem honom ibland och försöka ha kontakt med skolan och andra föräldrar. Det lyckades mig tyvärr inte så väl att med dessa medel att få insyn och hjälpa honom, eftersom det var mot pappans vilja. De andra föräldrarna upplevde också ofta det som "besvärligt" med mitt engagemang i ungdomarna och deras tillvaro och skolan skickade all information till pappan med hänvisning till att de inte kunde skicka ut dubbelt, trots att jag var ensam vårdnadshavare. Föräldrarna upplevde det också som "besvärligt" med mina försök till gränsdragning i exempelvis i situationer som huruvida det är rimligt att 13 åringar är ute i skogen och skjuter med Soft air gun, utan någon vuxens tillsyn.

Efter flera utredningar och två gångna år hos pappan så har jag dock fått hjälp från socialen att få pojken placerad i ett familjehem och jag lade stor tilltro till att det skulle bli bättre där, men efter bara några månader börjar familjen nu inse att de inte har den ork eller vilja som det krävs för att få ordning kring pojken. Det står klart och tydligt i handlingsplanen vad som förväntas av familjehemet, men oftast har de valt att inte Komentera denna handlingsplan utan de har istället agerat i det "fördolda". Det som har hänt där nu gör att pojkens liv blir en vandring från det ena helvetet till det andra.

Jag har månat om att skapa ett nätverk kring pojken som nu tyvärr istället visar sig dra åt helt olika håll. En farmor och farfar som sitter och fördömer mig och min familj inför barnen. En pappa (pojkens pappa) som lägger all skuld hos mig och morföräldrar, varpå pojken inte vill träffa mina föräldrar, för att de har uppenbara problem i sina egna liv och nu kontaktfamiljen som vill börja dra sig tillbaka i sitt ansvar. Slutligen så har socialsekreteraren haft en orimlig stor börda med att försöka förena detta nätverk och slutligen valt att dra sig tillbaka, för att lämna ärendet till en annan sekreterare. Jag ser problem kring pojken som har med lojalitetskonflikter och identitetskriser att göra och att dessa förstärks av att jag har invandrarbakgrund.

Det är minst sagt en kaotisk situation kring pojken och få som orkar hålla i alla trådar, så återigen när han vill att jag ska släppa taget så känner att det verkligen inte finns någon kvar för honom om jag gör det. Samtidigt är det en omöjlighet att behålla en god kontakt med pojken när jag inte får ha en öppen dialog med dom som berör hans vardag. Han å sin sida misstror mig för att jag förvärrar genom att inte hålla tyst om det svåra som han berättar för mig. Han misstror mig även för att jag ifrågasätter pappans missbruk.

Det var mycket och jag vet inte om ni ser någon tråd i detta, men jag skulle bli väldigt tacksam om ni kunde säga mig vad min roll bör vara i hans liv, nu när han är 14 år. Han har inte börjat röka eller dricka sprit, men han är jättearg på mig för att jag satte stop för att han skulle få köpa en moped, innan han har hunnit fylla 15 år.

Tyvärr underlättas inte min roll som förälder av att jag själv har haft ett långvarit missbruk med pojkens pappa och även innan jag träffade pappan. Mitt förgångna missbruk i sig är väl sällan något sonen nämner, men däremot kan hans ifrågasättande av mina föräldrar och mig få mig att tvivla på mig själv och känna mig kränkt.
 57080. To top of pageTop Previous message Previous message  
Re: Min son mår dåligt. Han vill att jag släpper taget!? (Reply to: 57009 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Mon, 28 Nov 2005 23:07:49 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply

Det bästa du kan göra är att ta ansvar för ditt eget liv, inte missbruka, utbilda dig och börja arbeta. Då blir du ett bra föredöme för din son. Barn gör ju ofta som vi gör och inte som vi säger.




You are not logged in
Today's date: Fri, 29 Mar 2024 15:09:55 +0100
KOM 2002