Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
  Vad är detta?

KOM2002 (plain)  Vad är detta?

Reply to Messages in thread:

reply Re: Vad är detta? , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 26 Dec 2004 11:08
Vad är detta?
From: ******
Date: Sat, 25 Dec 2004 21:07:04 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

plain
Hej.Behöver hjälp.Min nu, ex-man ,har alltid varit lite "speciell".Aldrig haft vänner,hans försök till sådana har resulterar i att människorna inte sedan åter vill ha kontakt med honom,och han tycker att dom är idioter,och diverse öknamn.(!)Han beter sig vad jag anser;konstigt.Han kan från att prata och skoja ändra sig till inåtvänd,"ledsen" och tyst.Vet inte hur han ska bete sig bland folk.Blir "viktig" pratar tyst med stora svåra ord,vanligtvis blir han otrevlig,vill ha dispyt.Säga och göra helt opassande saker.Lever mycket i det förgångna,allt känslomässigt,alla som gjort "fel" mot han,kan mala om gamla saker i dagar,år.Känns som han lever i sitt gamla liv.Fortfarande än idag,allt gammalt är jätteviktigt,speciellt om det är nåt som "sårat" honom.Han har alltid rätt i allting,säger aldrig förlåt,eller erkänner att han agerar fel.Har haft (har?) tider med depressioner,"låser" in sig,gärna på soffan,ligger där från timmar till flera dagar,pratar inte,vi är osynliga,finns inte.Tvättar sig inte då,eller äter.Alla vanliga saker i livet som jag och alla andra tycker är smått och oviktigt,kan han göra jättestort,det blir ofattbart,varje gång det "tjafsas" ska alla dessa gamla saker,som på nåt sätt för honom är viktiga,dessa ska dras upp för diskussion.Vilket blir bråk.Han har problem till och från med vanlig kroppskontakt,kramar sånt,det verkar som han tycker att det är besvärligt,han kan bara stå där med slappa armar.Sen andra perioder ska det vara sex,massor,gärna flera gånger om dagen.
Kommer hem från jobbet,han säger inte hej,ingenting,knappt tittar på en,som man var någon främling.Startar små krig,till och från med mig,barnen.Tror att alla är intresserade av hans liv,och att vi därför skulle prata mycket om han bakom hans rygg,vad han gör o säger och hur han lever.Blir vid sina "utbrott" väldigt agressiv,skriker hela tiden,vill inte sluta.Det kan hålla på jättelänge och det blir bara större och större,han skriker och gapar hemma,ringer,vid besök,allt ifrån timmar till dagar,sen fryser han ut oss."Kontaktar" inte alls,ringer inte,besöker inte..eller så lite som möjligt.Känslan av att man är totalt ignorerad och betydelselös i hans ögon tror jag ochså är sann.Han tror jag och alla andra,manipulerar,ljuger för han.Han "vet" sanningen.Vi är sjuka i huvudet.Han är svartsjuk,tom. mina arbetskamrater är kandidater,sedan blir saker så som han fantiserat,han tror att det hänt och ingenting kan ändra på det.Har under alla år sagt att han lever i ett helvete.När vi faktiskt har haft det jättebra.Jag har aldrig förstått.Det finns,enligt han korta små perioder då han känt sig lycklig,men det mesta är en enda stor besvikelse,smärta.Jag har aldrig blivit stöttad i någonting,aldrig hört orden vad bra eller duktig du är,eller att "maten är god".Allt sånt har man fått dra ur han,genom att fråga;tycker du det är bra?.Om ens då man har kunnat få ett erkännande.
Han har en gång försökt ta sitt liv.Anledningen var att hans före-detta fru inte ville "lämna honom ifred",nåt bråk,hon hade visst rignt.Blev tvungen att vid detta tillfälle kalla på polis då han hade ett vapen,när polisen sedan kom,hade han kokat kaffe och bullar till dom (!)och var som ingenting,skrattade och sa att det var inget,"varså-goda och sitt ner i soffan".Bara 10 minuter innan,stod vi och kämpade om ett hagelgevär ute i hallen!Detta har enligt honom aldrig hänt,eller så ljuger jag.
Under våran tid ihop var det många familjeterapier och dylikt för oss och psykologbesök för min del.Ville att han ochså skulle gå till psykolog,vilket han totalvägrade ;"för han är inte sjuk i huvudet".Familjeterapi var ju lönlöst,då han satt där med sina fina svåra ord,och manipulerade detta till hans fördel;allt var bra med han men jag var lite konstig för jag hade ochså även varit deprimerad,och börjat medicinera mot detta.Ingenting som sas om han,som han skulle ta till sig,var luft.Det gick varken in eller ut.Hela han utstrålar en "tomhet" och ensamhet.Olycklighet.
Vad kan jag göra?Vad är detta??Jag har läst en del om Borderline,och undrar om inte detta beteende stämmer rätt bra in där?Han finns där nånstans,men jag har inte hittat han för det är något i vägen.Känts hela tiden som om det är "nåt som han inte berättar"?

How much is 1 + 6 :
Write Reply to Archive 68966

Author or secret name (pseudonym):
Subject:
Language:
Enter the text...  Plain Text  Guess  HTML

plain
Plain text
reply
Reply
happy
Happy
sad
Sad
angry
Angry
question
Question


You are not logged in
Today's date: Thu, 28 Mar 2024 13:08:56 +0100
KOM 2002