Hej,
Jag har för några veckor sedan separerat från min man efter en tid av diskussion, familjeterapi etc. Det är jag som inetierat separationen och anledningen är delvis att jag träffat en annan man. Jag och min man har en son som är 2 år och jag ställer mig nu frågande inför hur jag bäst skall agera för att han skall känna sig trygg och må bra. Vi har enats om delad vårdnad förmodligen 1 vecka var och kommer att bo i närheten av varandra. Relationen är av naturliga skäl frostig men vi har en bra dialog och jag upplever att vi båda har vår sons bästa för våra ögon.
Sonen har vad vi kan se inte påverkats av den nya situationen. Han är van vid att vara ensam med oss båda (vi var föräldrarlediga 10 mån var med honom och är lediga 1 dag per vecka med honom. Han är van vid att träffa nya människor då vi har ett stort socialt liv och vi har rest rel mkt med honom så att övernatta på olika platser är också bekant. Oscar är som vanligt glad, det händer mkt med hans språkliga utv och det känns på hela taget som att han mår bra och att det går ganska bra. Han har vid ett par tillfällen träffat Mikael som är min nya pojkvän, men jag undrar nu om detta är något jag bör vara försiktigare med?? Mikael är mkt barnkär och Oscar vekar gilla honom skarpt. Det känns som om Oscar är för liten för att tycka att någonting är konstigt eller lägga värderingar på att det inte är som en vanlig familj, men jag har hört så mkt om att man skall vänta med att introducera nya personer, vad tror ni?
Eftersom Oscar bara är två år, förstår han ännu inte hela vidden av vad som händer, som ett äldre barn skulle göra.
Fundera på hur Oscars pappa mår och var hänsynsfull mot honom. Det är han som har blivit övergiven och gjort en förlust. Om han blir bitter, kan det gå ut över Oscar.