Hej, jag har 2 barn sedan ett tidigare förhållande och har träffat en ny sedan 2 år tillbaka. Vi bor 30 mil ifrån varandra och jag kan inte flytta pga mina barn och han kan inte pga att han inte vill ge upp sitt liv hemma i byn. Vi har accepterat ett distansförhållande och är lyckliga och känner att vi är helt rätt för varandra. Allt är perfekt och kärleken vi har till varandra är få förunnat.
Men nu väntar jag barn och vi har kommit på en lösning som sticker i ögonen på folk. Och vill höra med er om det är dumt och eller fel av oss.
Under tiden jag ammar ska han jobba i närheten och bo med oss men när jag slutat amma ska barnet bo hos honom, jag jobbar varannan vecka i staden där han bor och varannan vecka i staden där mina barn bör. Han kommer ner varannan torsdag med barnet och sen åker vi tillsammans hem.på söndagen för att ha en vecka ihop och sen åker jag hem till mina andra barn på måndagen och don kommer på torsdagen. Jag har landat i att det här kan bli bra och att allt kanske inte alltid kan vara så so alla andra har de...vad tror ni är vi helt galna eller kan de funka?
Pröva och se om det fungerar. Det kan hända saker i människors liv, som är svåra att förutspå. Om alla inblandade mår bra med ditt förslag, är allt frid och fröjd. Märker ni att det blir oväntade problem, får ni tänka om och fundera ut nya lösningar.