Min man separerade från sin förra fru för över 15 år sedan. Som min man förklarat det så var det ett gemensamt beslut i samförstånd. I samband med min mans jämna födelsedag överlämnade hon ett kärleksbrev med förfrågan om de kunde återförenas. I brevet fanns också synpunkter på hur hon var övertygad om att min man och jag avstått från att skaffa barn för att inte "förstöra" deras tidigare kärnfamilj och av hänsyn till henne. Hon önskade ett svar för att "kunna gå vidare". Min man skickade ett brev med ett tydligt svar om att en återförening var utesluten, nu och för alltid.
Eftersom deras gemensamma barn är vuxna och min man ansåg att hans fd fru passerat gränsen för vad han kunde acceptera bestämde han sig för att bryta all kontakt och har valt att undvika situationer där de kan träffas. Efter att hon förstått detta började sms:n rulla in: ibland är de oförskämda, ibland glättiga och skojfriska, ibland vädjande. På senare tid har hon också låtit förstå att hon tolkar hans tystnad (han har aldrig svarat på ngt sms) som att han egentligen är intresserad och bara håller henne på halster. Det enda han (och jag) vill är att bli lämnade ifred så att vi får leva vårt liv utan hennes inblandning.
Kan tillägga att min och makens relation är stabil och trygg, vi har varit ett par runt 15 år. Jag var inte anledning till deras skilsmässa.
Jag gissar att förra frun är desperat ensam och har svårt att förstå andra människors känslor. Psykiskt störda människor har lika stora behov av kärlek och gemenskap som andra, men har inte förmåga att tillgodose dem på ett acceptabelt sätt. Därför kan de hänga fast vid någon som inte alls vill ha med dem att göra. Det kallas för stalkning och är numera olagligt.