Hej!
En snart 11 åring i min omgivning har börjat säga att han/hon lika väl kan ta livet av sig då föräldrarna ställer krav på att något ska göras som barnet inte vill göra. Det kan föranledas av offermentalitet och att "jag är ändå inte bra på någonting".
Kraven föräldrarna ställer är ytterst rimliga i sammanhanget.
Hur ska man bemöta ett sådant beteende? Är det en signal på att något annat kanske inte är bra?
Vi behöver råd! Tack!