Jag har en cyklotym personlighet - tycker jag själv - fått diagnos bipolär 2 - medicinerär med lamictal och zoloft. Jag är 46 år - när jag ser mitt CV så blir jag varse om att jag sällan haft kvar ett jobb mer än två år - slutat med att jag skällt ut chefer och ibland kollegor - ansetts som en besvärlig person som de helst vill bli av med. Varje gång tänker jag att det aldrig ska upprepas - att hålla låg profil - att inte agera låta mig utnyttjar som"visselpipa" av arbetskamrater som sen sviker. Nu har det hänt igen - blev förbannad på ledningen över organisationen och personal samt patienters utsatthet vid nyorganisation. I hypoman anda mailar jag vad jag tycker - erkänner att det kan gå till överdrift men även när jag landat tycker jag att jag har rätt i min kritik men skäms över hur jag framfört den. Min hypomani är alltid stressutlöst och efter kommer en mindre depression med skuldkänslor och att ingen vill ha mig som anställd vilket även min nuvarande nuvarande chef insinuerat. Ironiskt nog jobbar jag som psykiatrisjuksköterska i psykiatrisk öppenvård - patienter drabbas aldrig - jag sparkar alltid uppåt och ibland i sidled men aldrig neråt då de är deras intressen jag försvarar. Varför uppstår denna situation om och om igen trots min självinsikt, snällmedicin Lamictal och kunskaper
Jag fick min diagnos för två år sedan och jobbat som psyk syrra i tio år. Vad ska jag göra åt situationen. Känner mig oönskad på jobb - dock alltid positiva omdömen gällande noggrannhet och organisatorisk samt omtyckt när jag mår bra - ej stressad