Kärleksproblem

För drygt tre månader sedan insåg jag att jag älskar min plastsyster. Hon är tre år yngre än mig, liten, söt och har ett skratt och ett leende som får mitt hjärta att rusa iväg. När jag insåg att hur jag känner så tog jag mig mod och berättade för henne i hopp att hon skulle svara mig på det positiva sättet. Tyvärr så är inte det verkliga livet som alla fina kärleksfilmer som finns. Hon svarade att hon inte ser mig på det viset även om hon tycker om mig. Jag hade tre jobbiga veckor av depression som till slut gick över. Jag kände att känslorna hade avtagit och troode att jag skulle kunna umgås med henne som vi brukade göra förut, för att då upptäcka att jag gillar henne ännu mer. Det vart svårare och svårare att umgås med henne eftersom jag visste vad som skulle hände efteråt. Depression i minst två dagar för att jag inte kan få det jag vill ha. Nu är jag rädd att vara med henne. Förfärad för vad jag kommer att känna om jag gör det. Men ändå så vill jag bara vara med henne. Jag vart till slut tvungen att ta ett beslut på hur jag skulle göra. Antagligen så lever jag kvar i en värld där jag hoppas på att få det jag vill ha, att hon ändrar på vad hon känner för, samtidigt som 5 underbara minuter som jag spenderar med henne blir till två dagar av helvete, eller så släpper jag allt och ser till att inte träffa henne mer.

Nu har jag valt att inte träffa henne mer men jag drabbas ständigt av ånger för att mitt beslut är fel, att det inte kommer hålla utan att jag kommer att gå sönder om jag inte träffar henne. Jag är rädd när jag är med henne och jag är ledsen när jag inte är med henne.

Hur ska jag komma ut ur den här onda cirkeln som jag befinner mig i?

Hur ska jag kunna glömma någon som jag hela tiden tänker på?

Hur ska jag gå vidare?

En kärleksrelation kan bara fungera, när två människor väljer varandra. Om den ena inte är intresserad, blir det inget. Det är bittert för den som är förälskad, men man måste acceptera verkligheten som den är.