Jag lever med en man sedan 6 år, vi gifte oss förra året och vi har två söner tillsammans, vi har köpt hus, bil och varenda pryl vi har äger vi tillsammans. Vi bråkar dagligen över skitsaker. Vi bråkar också som förstått över stora saker. Jag känner inte att han bryr sig särskilt mycket om mig, han säger sig göra det men att visa och bete sig som det finns inte. Han säger "JAg älskar dig" men kan aldrig utveckla varför han gör det. han minns inte barnens förlossningar, han minns inte vårat bröllop. Vad har vi att tänka tillbaka på och minnas tillsammans, inget för han säger bara att han inte vill prata om det eller att han inte minns. När han är ute och reser och jag ringer för att prata har han aldrig tid och jag blir alltid avbruten. Om jag är ledsen eller orolig för nåt får jag som svar, "jag kan inte göra så mycket härifrån".
Jag bara undrar om det ens är värt och gå i terapi för det här? Känns inte som det nångång kommer bli bra. Samma skit som bara ältas om och om igen. Jag vill bara det bästa för mina barn och det är inte att bråka och tjafsa med deras pappa.
Att jag inte har någon!!! att prata med om det här om gör inte saken bättre. Det finns ingen som vet hur vi har det, förutom vi själva...
Empati, det vet han inte ens vad det är...
En man kan inte ge dig allt du behöver.
Om du väljer att stanna hos din man, behöver du vänner, som kan ge dig det du saknar. De flesta kvinnor har väninnor, som de kan prata med och få känslomässigt stöd och empati. Att bråka med en man är inte så klokt. Det gör honom bara arg och ogin. Att visa uppskattning och be vänligt om det du vill ha, ökar chansen att han ska vilja göra dig nöjd.