..och jag har i 8,5 år hållit ihop ett förhållande pga av separationsångst. jag är sorten som ser till att klara oss igenom alla bråk och svackor och jag är helt urlakad. mitt blodtryck är nu för tiden högt och jag är tom sjukskriven för stress. jobbet är för belastande men egentligen, vet jag, är det förhållandet som fullständigt tar kål på mig. rädslan för att leva ensam igen är större. min sambo har stort spelrum, han lever rövare med mina känslor och riskerar att gå över gränser om aldrig kan lagas, förresten det har han och jag har duktigt lappat och suddat. nä hu hörrni. jag känner med er, varenda en som skrivit här, hu säger jag. jag är 37 år men känner mig som 137. hur gör man för att komma loss när man inte vågar är min fråga? det här tillståndet av ständig rädsla för att bli lämnad (min kille är fin på hot)kramar livsgnistan ur mig.