Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
  Stå upp för mig?
MER INFO

KATEGORIER

KOM2002 (question)  Stå upp för mig?

Thread Messages in thread:

reply Re: Stå upp för mig? , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 07 Mar 2008 13:00
question Stå upp för mig? , ****** , 07 Mar 2008 09:36
 120368. To top of pageTop   Next message down
Stå upp för mig?
From: ******
Date: Fri, 7 Mar 2008 09:36:36 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

question
Jag (och min sambo) har ett bekymmer som träter på vårt förhållande. Det började för 2½ år sedan, när jag snällt bad min svärmor att inte be min sambo om hjälp i en situation då han mådde dåligt (depression) och inte själv kunde säga ifrån. Jag fick då en rejäl utskällning av svärmor om att jag hade förstört hennes och sonens förhållande (han hade varit ungkarl tills 35års ålder och nu bildat familj= kan inte komma så fort mamma ringer för annat är planerat osv.)Samt att hon minsann talade om att hon inte alls tyckte om mina föräldrar. Efter det här samtalet har jag mycket svårt att umgås med henne då jag inte vet om jag ska få mera obefogat skäll då jag enbart ville vara snäll mot min sambo. Nu har allt kommit upp till ytan igen då vi har fått barn och hon anser att jag är skyldig att hälsa på henne, jag kan bara inte hälsa på henne själv. Är min sambo med fungerar det ok och då ställer jag upp för hans skull. Detta berättade jag för henne då hon hela tiden påpekade att jag aldrig hälsade på med hennes barnbarn... hon blev självklart sårad vilket jag kan förstå men jag kan inte släppa den tidigare insidensen då hon inte insett att hon gjort något fel. Nu råkade vi (sambo och jag) ut för ytterliggare en utskällning men av min sambos bror där han talade om vad han tyckte främst om sin bror men även mig, han har inte heller visat någon ånger utan tycker att vi ska umgås som vanligt på födelsedagar osv. min sambo blev självklart sårad men tycker att vi måste umgås för familjen skull han anser att det var för att brodern var onykter som han sa så fula saker. Jag är av denna sort att man visar ånger och ber självklart om ursäkt när tråkigheter har uppstått vilket resulterar i att jag kan ej kan umgås med de berörda parter. Känner inte alls att det finns någon anledning när de har sagt vad de tycker om mig och min familj. Nu fyller den här brodern år och min sambo tycker att vi ska åka och gratulera, jag finner inte mening i att behöva utsättas för det. Jag känner mig djupt kränkt av att vet att min sambo kommer att åka iväg själv med vårt barn för att hälsa på "sin familj" och umgås som att inget har hänt. Det känns för mig som han tar sin mamma och bror parti och struntar i vad jag känner och tycker. Hur ska jag göra för att kunna gå vidare med detta? Tacksam för snabba råd.
 120379. To top of pageTop Previous message Previous message  
Re: Stå upp för mig? (Reply to: 120368 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Fri, 7 Mar 2008 13:00:19 +0100
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply

Du kommer kanske inte tycka om mitt svar. Jag tycker att du ska förlåta din svärmor och svåger för deras beteende och följa med och försöka vara trevlig mot dem. Om du inte vill det, ska du låta man och barn åka dit och hitta på något trevligt för dig själv. Att hindra ditt barn att träffa sin farmor, eller din man att träffa sin mamma, är inte rimligt. Låt din man göra upp med sin mamma i fortsättningen, utan att du lägger dig i. Trösta dig med att svärmor antagligen dör långt före dig.




You are not logged in
Today's date: Sun, 28 Nov 2021 10:14:30 +0100
KOM 2002