Hej Gunborg,
Det är kaos i familjen! Mamma och Pappa har varit tillsammans sedan de var 14år och är idag 45år. Mamma har haft en tuff uppväxt och det har satt sina spår som ett extremt behov av att kontrollera sin egen familj på all nivåer. Detta har inneburit att pappa alltid fogat sig för att undvika konflikter, vi barn har också lärt oss att följa order. Familjen har alltid varit duktig på att stänga inne alla problem och känslor för utomstående och har utifrån setts som den "perfekta" familjen. Men så länge jag kan minnas har det alltid varit mer eller mindre kaos mellan min mamma och pappa. Pappa har försökt att dom ska söka hjälp och försöka lösa alla problem men mamma vägrar, som hon kallar det, blotta sig för en utomstående.
Lite historia,
Under större delen av sin uppväxt fick mamma klara sig själv. Hennes mamma var mano-depressiv och spelberoende och levde för bingohallarna. Hennes pappa skilde sig från mamman och förnekar min mammas bror för att han är utvecklingsstörd. Mamma har alltid haft jätte dåligt skälvförtroende och självkänsla.
Pappas uppväxt har varit helt tvärt emot mammas. Han har alltid haft bra stöd från både sin familj och vänner. Och uppmuntrats till bra saker.
Eftersom det blev ihop vid så tidig ålder så har pappas föräldrar alltid varit där för mamma men saknaden av en egen trygg familj har varit stor.
Idag,
Pappa vill känna harmoni och lugn i sitt liv. Han vill leva utan att vara kontrollerad och nekad saker han vill förvekliga så nu sa han STOPP till mamma. Han vill inte leva med henne mer. Mammas värld har rasat samman med detta besked. Igår var hon beredd att avsluta sitt liv. Familjen med 5 barn, hus och ett någorlunda tryggt liv har varit hennes mål och dröm i livet. Hon har skapat det hon själv aldrig fick.
Jag vill göra något för att hjälp dom att finna harmoni båda två. Det kanske är för sent för pappa att försöka en sista gång och mamma kanske aldrig kommer vilja ta hjälp av någon utomstående... Men även om det verkligen blir så att dom bor isär vill jag att dom ska vara glada.
Jag vet inte hur jag kan hjälpa dom...
/Den äldsta av barnen