Deppad och utomlands

Hej
Jag är 23 år gammal och bor just nu i Paris dit jag kom för en vecka sedan.
Det har varit en enormt jobbig vecka efter ett enormt jobbigt år.
Jag har levt med ångest och panikattacker som oftast uttrycker sig i form av att jag gråter okontrollerat och utan anledning av och till sedan mina föräldrar separerade när jag var 14. Det har inte varit så farligt och jag har kunnat hantera det någorlunda tills jag var 18, då jag fick tala med en psykiatrier. Det hjälpte och jag mådde bra fram tills jag själv träffade en kille på sommaren 2005.
Jag blev otroligt kär och flyttade in hos honom i en annan stad.Allt gick mkt snabbt och det blev lite av en chock. Jag mådde dåligt över att jag inte hade så många vänner där och kände mig ganska ensam. Jag skulle också ut och resa i januari 06 så den mesta av min tid gick åt till att jobba ihop pengar till det.
Under min resa hade vi ett uppehåll, vilket bidrog till att vi bråkade mkt när jag kom tillbaka. I oktober 06 gjorde vi slut helt och jag flyttade hem till mina föräldrar. Jag grät varje dag, mådde dåligt över allt som hänt och det jag förlorat, sov dåligt eller 12-13 timmar per natt,upplevde yrsel och illamående utan anledning och hade svårt att ta tag i saker och ting.
Vi tappade kontakten ett tag men tog upp den igen och sedan dess har vi åkt berg och dal bana som gjort att jag mått otroligt dåligt. Mitt liv har stått stilla av och till och jag har känt en uppgivenhet i livet som är okaraktäristisk för mig.Jag har inte haft en enda fast punkt sedan jag flyttade från hans lgh. Först bodde jag hos mina föräldrar, sedan åkte jag till paris för att läsa franska i januari men åkte hem för att min ångest blev för stark. Jag bodde i lund från maj till augsti och flyttade sedan till oslo och nu är jag i paris igen.
Jag har mått bättre de senaste månaderna, till följd av att jag och mitt ex har haft bra kontakt och att vi har lyckats ha ett förhållande som hade bra framtidsutsikter. Detta har dock helt förstörts av att jag inte kan lita på honom, av att jag lever i det förflutna och nu vill inte han ha ett förhållande längre. Nu har jag brutit ihop igen och har ingen här i Paris förutom honom. Jag befinner mig i en situation som jag inte kan ta mig ur och behöver verkligen prata med någon.
Jag trodde att allt skull ordna sig av sig själv, men så är inte fallet. Jag mår sämre och sämre och eftersom jag känner sådan apati vill jag heller inte ta mig för med det som skulle få mig att må bättre.
Kan någon hjälpa mig?